Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAROLINSKA MINNEN I MALUNG. 165
lingar. Det är nämligen hans måg, Olof Jönsson i Grönland,
som efter hans död utkvitterar den begrafningshjälp, som
tillerkänts honom. Kanske hade han aldrig någon son och
kanske tillbragte han sin ålders dagar hos dotter och måg
i Lisjosgården i Grönlands by. Men längre än till
gissningar är det svårt att komma härvidlag.
Litet vet man sålunda om Olof Grönberg på gamla dagar,
men ett är visst, ty därom vittnar den ännu lefvande
traditionen: att han berättat och gärna berättat om sina öden
och äfventyr i fjärran länder. Då han först kom hem, kunde
han tillsammans med sin kyrkoherde O. Kumblaeus, som
varit pastor vid Dalregementet till 1703, upplifva minnena
från de tidigaste segerrika krigsåren, och sedermera träffade
han sannolikt inom socknen en och annan gammal
krigskamrat. Men i regel var han säkerligen ensam berättare.
L sin klumpiga, ur en ekstubbe urholkade stabbestol har han
under många och långa höst- och vinterkvällar suttit vid
spiselelden och berättat. Och han har i sin aflägsna bygd,
liksom hundratals andra hemvända krigare öfver hela det
vida fosterlandet, fogat sina minnen till den hjältesaga om
kung Karl och hans bussar, som blef nästa generations stolta
och farliga arf.
Karolinen i Malung upplefde det lättsinnigt frambesvurna
nya kriget med Ryssland och måste dela harmen och sorgen
öfver nederlaget vid Villmanstrand och den ömkliga utgången
af det hela, så föga svarande mot traditionen från Karl den
tolftes tid. Till den för hela landet gemensamma
krigs-olyckan kom dessutom för Västerdalarna den svåra
hungersnöden under vintern och våren 1742, som ökade eländet och
gaf fart åt det jäsande missnöjet. Olof Grönbergs papper
låta oss se en skymt af dessa dystra förhållanden, för så
vidt de rörde honom själf. Det framgår nämligen af två i
Malung den fjärde november 1742 utfärdade
rekommenda-tionsbref, som finnas bland hans papper, att den bittra nöden
nu på hans ålderdom — han var vid denna tid sjuttiofyra
år — drifvit honom ut på vandring för att söka utfå sina
pengar från krigsmanshuset tidigare än vanligt. Han tyckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
