- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1907 /
180

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kikaren riktades nedåt dalen, åt Storlien. Ett tåg kom just. Vi sågo röken från ånghvisslan, men ljudet nådde inte så högt, folket där nere gick och rörde sig som små punkter. Luften var klar: det var fjälluft. Stämningen blef muntrare, nedförsbackarna brantare, och gubben Vellander, vår ständige
följeslagare i nöd och lust, började berätta sina gamla »historier».— »Ned med mössorna, upp med kragarna, håll bara ihop, gör er klara till snöstorm !»

På Snasarna i väntan på snöstorm.
Fot. af T. E:son Ärje.

Så där lät det ungefär. Det var löjtnanten och gubben Vellander, som skreko om hvarandra. En snöstorm bland fjällen; det låter någonting, det. Vi gjorde som befallts. Dessutom togo vi på oss den manhaftigaste minen i våra af vaselin drypande och skinande ansikten. Vaselin måste vi ha, ty det var kallt, otäckt kallt. Javisst, där kommo väldiga svarta moln släpande öfver fjällen, det blef alldeles mörkt, moln rundtornkring oss. Vinden hvisslade i skrefvorna, en räf tjöt långt där borta, snön piskade som isnålar. Massor af snö. Det gällde bara att hålla ihop. Men framåt gick det i yrande fart, framåt till okända marker. Snöstorm bland fjällen. Vi voro långt inne i Norge. — Nedför väldiga backar och med yrande snö om skidorna kommo vi omsider isiga och snöiga ned för fjället. Där nere i dalen låg den lilla norska byn, som utgjordes af små gråa, helt illa medfarna byggnader. De första mänskliga varelser, vi mötte, var en hop förskräckta småbarn, som vi dock lugnade med några apelsiner. Vi träffade på en liten pigg, mörkögd norsk »pige», som lofvade oss kaffe. Vi släpptes in i ett kallt helgdagsrum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1907/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free