- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1907 /
187

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄDERÖGRUPPEN I FJÄLLBACKA SKÄRGÅRD. 187

högsta bergstoppen åt söder. Fyra familjer äro här bosatta,
och såsom husdjur hållas några kor och särskild t får, hvilka
sommartid finna tillräckligt med bete i bergbackarna. På
nödvändighetsvaran sötvatten är det lyckligtvis icke brist på
denna klippö. En djup och aldrig sinande eller tillfrysande
brunn vid en klippvägg förser folk och kreatur med
erforderligt och godt vatten.

Frånsedt sin ensamma belägenhet böra öborna, de fyra
lotsarna med familjer, kunna föra en lycklig och
bekymmers-lös tillvaro. Jämte sin inkomst af lotsyrket ha de rika
tillfallen att skaffa sig biförtjänst genom fiske och jakt.
Hummerfiske är den mest lönande sysselsättningen. Sjöbottnen på
Väderöfjorden utgöres nämligen flerstädes af berg, där
hummern gärna håller till. I de på dylika platser också
förekommande korallbankarna fastna dock allt ibland vadar och
andra fiskredskap, ofta med påföljd att de förloras.

Sommartid har öbon det angenämt, ty han anser det för
en lätt sak att segla den 2 mil långa vägen in till
Fjällbacka, där lifsförnödenheter m. m. uppköpas och hafvets
produkter aflämnas. Vintertiden är det återigen så mycket sämre
ställdt, särskildt då Väderöfjorden hvarken bär eller brister
eller drifls omöjliggör segling. Då förgå ofta veckor, ja
månader, utan att fastlandet kan nås; då kunna icke
lifsförnödenheter hämtas, och då utebli meddelanden från
grannarna på fastlandet. Det gäller därför att proviantera i
förväg, att vara rustad för vintern, hurudan den än kan bli.
Klimatet vintertid är mildt, men fuktigt, och fjorden
tillfryser sällan. Under föregående århundraden lär dock isen
mellan öarna och fastlandet några gånger varit så stark, att
den kunnat begagnas såsom körväg och befarits med släddon.

Ha lotsarna goda dagar, så kunna de också ha motsatsen.
Ty när stormen tjuter, sjön går hög och vågskummet ryker
öfver öar och skär, då är lotsens yrke svårt och lifsfarligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1907/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free