Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRETA BERG.
2IÖ
målade uthuslängor, som lyste mot försommargrönskan. Allt
vittnade om välmåga och idoghet. Särskildt
anmärknings-värdt funno vi, att man vid de flesta gårdarna var
sysselsatt med nybyggen eller förbättringar.
Till närmaste gästgifvargård, Vägsjöfors, var det 22 km.
och som detta var väl drygt för en första kvällsvandring,
började vi, efter att ha gått 10 km., att tänka på
natthärbärge. På vägen hade vi blifvit rådda att söka det i en af
Kollerudsgårdarna. De hade också det mest inbjudande läge:
i söder låg Hänsjdn och speglade gyllene aftonskyar och i
norr reste sig de första höga bergen, ett utaf dem, Hoffjället,
med kal hjässa. På måfå gingo vi fram till en af gårdarna
och frågade, om vi kunde fa stanna där öfver natten. Trots
den något oväntade frågan blefvo vi vänligt mottagna och
visades in i ett utomordentligt rent och trefligt rum, där en
förträfflig kvällsvard inom kort väntade på bordet. En trappa
upp fingo vi ett enkelt men i allo godt nattkvarter. Vi
stego upp i god tid följande morgon och frukosten var färdig
före oss. Vi måste själfva bestämma betalningen och 1 kr.
50 öre person för kvarter och mat ansågs alldeles för mycket.
Det var midsommarafton och strålande sol. Härligt fa
•*
vandra genom bygd och skog! Annu ett stycke gick vägen
emellan odlade åkrar, men snart voro vi omgifna af höga
granar och furor och doftande linnea. Då det blef för varmt,
togo vi oss en hvilostund i skuggan, och redan vid
middagstiden voro vi vid Nedre Broekens sjö, där vi fingo ett
uppfriskande bad. Nu voro vi i Vägsjöfors, hvarifrån vi tänkte
bestiga det ryktbara Hofljället, från hvars topp solen vid
midsommartiden endast gömmer sig en kort stund på dygnet.
I handelsboden funno vi bland kunderna en villig vägvisare,
en präktig gammal finngubbe, den förste vi sett. Men innan
bestigningen måste vi rasta och äta middag.
Gästgifvar-gården låg ett godt stycke bortåt vägen österut, och så bar det
af igen i solgasset. Men hvad det var vackert! Sista stycket
gingo vi under ett hvalf af höga björkar, och där låg nu den
rödmålade gästgifvargården omgifven af syren och hägg och
alldeles vid stranden af den solglittrande sjön med blå höj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
