Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVU3A AAE.AXllC.ljiU.
Hos en handlande Larsson i Transtrand försågo vi oss
med käx och smörgåsar till fjällturen. Där kan äfven
erhållas mat och logi för den som så önskar.
Här hittade vi en kandidat, som också ville upp på
Hemfjället. Vi stämde möte med honom hos en annan
handlande, där vi ämnade ställa in våra cyklar vid öster
Långstrand. Af misstag ställde vi emellertid in dem hos
länsmannen och voro de sålunda i säkert förvar. Det var ett
synnerligen lyckadt misstag, ty där blefvo vi bjudna på kaffe
och dopp och det gjorde vi heder åt. Samma lycka
vederfors äfven vår kandidat, som blef infångad på vägen.
Sedan vi aftackat vårt älskvärda värdfolk, fraktades vi i
en af de smäckra älfbåtarna öfver till andra stranden.
Det gällde nu att få tag i någon som ägde en fäbodstuga
i »Millarsätern», vid foten af Hemfjället.
Först mötte vi en gumma, som försäkrade, att hon inte
visste någonting. Vi skänkte henne vårt medlidande. Sen
mötte vi en annan, som visste så mycket mer. Hon gaf oss
nyckel till sin stuga och anvisningar om vägen.
Så vandrade vi glada i hågen genom skogen sakta uppåt.
Ibland var vägen god, ibland stenig, stundom mosse. Vi
voro därför genomvåta om fötterna, när vi nådde Millarsätem.
Men hvad gjorde det!
Vår stuga hittade vi och mycket mer ändå. Kaffe och
socker, tunnbröd, smör, mesost och slutligen en filbunke.
Allmänt, jubel! Bestämde oss genast .för filbunken, smör och
bröd. Tallrikar och utsirade träskedar saknades ej heller.
Och hvad det smakade! Man blir så hjärtans hungrig af
utelif och hög luft.
Så snart vår lukulliska måltid var afslutad, måste vi
bestiga fjället, medan solen ännu var uppe. Och så bar det
af mot ljungens, dvärgbjörkarnas, hjortronens och de vida
vyernas hem.
Det blef alls icke någon promenad på jämna gångar, det
blef ett arbetande mellan kullvräkta trädstammar och grenar,
mellan nedrasade skarpa stenar och ett hoppande öfver strida
fjällbäckar. Men det bar dock uppåt steg för steg. Se där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
