Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 48
ROSA ÅKERHIELM.
kantskap vi gjort föregående dag, väntade oss med frukost.
Se, sådana äro människorna, som bygga och bo vid
Väster-dalälfven.
Sedan vi stillat vår hunger, snörde vi ihop ränslarna och
äntrade åter våra snälla cyklar. Vi hade nu omkring tre
mil framför oss till Faxefjäll. Vägen var utmärkt, vädret
strålande och naturen praktfull. Alfven såg glittrande glad
ut, där den lekte tittut med oss hela vägen. Ständigt mötte
oss vackra motiv och kameran var i flitig verksamhet.
Dalen blef allt trängre, höga stodo bergen på ömse sidor,
men fjällen spanade vi länge förgäfves efter. Slutligen, när
vi närmade oss Fulunäs, stucko de upp sina väldiga kala
hjässor, skimrande i den nedgående solens glans, mäktiga,
lockande. Det var en syn för gudar! Man passerade nu
bron öfver Horrmundsvalla (fall heter där uppe valla). Där
är storvackert! Knogade så uppför väldiga backar för att
sedan glida utför, ständigt utför, tills man nådde Fulunäs.
Hela tiden njuter man af färger så vackra och harmoniska
från vägbanans röda terra till det längst bort förtonande blå,
att den färden aldrig går ur ens minne.
Vid Fulunäs förenas Dalälfvens källfloder, Fuluälfven och
Görälfven, och här är utomordentligt vackert. Och så stilla.
Inga tåg, inga ångbåtar, inga turister, ingen brådska. Blott
naturen stor och härlig, fjällen, skogen, älfven! Denna ro,
som hvilar öfver allt från det man lämnat järnvägen vid
Limedsforsen, tills man återkommer dit, verkar så ljuflig på
sinnet. Man blir som en annan och bättre människa, samlar
sig och blir enkel och naturlig.
Sista poststationen på svenska sidan ha vi här. Ett par
andra, relativt stora byggnader funnos vid vägen, och till
dem styrde vi förhoppningsfullt våra steg för att skaffa oss
middag. Men nu skulle vi erfara, att vi kommit till
världens ända. Mat?! Nej! Omöjligt! Smör, bröd, mjölk
före-slogo vi matt, och ändtligen bevektes kvinnomänniskan att
framtaga detta.
Medan vi åto, förhörde vi oss om Skarsåsens fabod vid
foten af Faxefjäll, dit vi ämnade oss till kvällen. Fingo veta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
