Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
ROSA ÅKERHIELM.
ej kunde vara långt till den. Vi beslöto således att släppa
alla förutfattade meningar och endast gå rakt på, tills vi
nådde landsvägen. Ty det är ej rådligt att irra omkring i
dessa väldiga skogar.
Nå, friska tagl Vi fingo nu göra bekantskap med sumpig
urskog. Värre terräng att gå uti kan jag ej tänka mig.
Under det vi haft en utmärkt stig, torr och ljus upp till
fjället, ströfvade vi nu under mörka granar, klättrade öfver
fallna mossbelupna jättar, trampade i sumphålor, ur hvilka
man fick dra hvatje ben särskildt. Det blef en ytterst
mödosam vandring.
Slutligen glesnade skogen och vi kommo ut till en myr
med små insjöar på. Och var det inte en stuga på andra
sidan myren? Den såg visserligen obebodd ut, men från
den borde väl leda något slags väg. Balanserande på ruttna
trädstammar eller försiktigt stegande i gyttjan, som trängde
in i skorna, stäfvade vi mot målet — stugan. Det gick
lyckligt, och döm om våra känslor, då vi funno, att stugan
låg vid stora landsvägen. Sällan ha vi erfarit en så odelad
glädje som vid denna upptäckt. All trötthet var som
bortblåst. Hvad gjorde det, att en sko mist sin spets, eller att
åtskilliga luckor på kläderna fladdrade för vinden. Hvad
betydde det, att vi voro sura och gyttjiga halfvägs till
midjan. Vi dansade vägen fram, så lätta och lyckliga till
sinnes kände vi oss efter de sista timmarnas mödor och oro.
Snart nog funno vi afvägen till fäboden och voro åter i
vår lilla stuga. Då vi nu jämförde karta och kompass, funno
vi, att vi för flera timmar sen varit hemma, om vi litat på
kompassen.
Hvad det var härligt att åter sitta vid den flammande
brasan, sedan man befriat sig från den medhafda
sumpmarken! Sitta och domna hän. Men plötsligt slog mig tanken,
att det var min tur att ha vedträn under hufvudet till natten,
och det gjorde mig verksam.
Jag ilade ut för att skaffa mig ett fång hö. Försökte
intränga i en lada för att få torrt hö, men det misslyckades.
Grep i stället ett fång på en hässja och stod just i begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
