Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSA ÅKERHIELM.
256
Följande dag — vi hade nu hunnit till den sjätte augusti —
packade vi åter våra ränslar, sade farväl till den lilla grå
stugan och de stora fjällen, vandrade åter genom den
barrdoftande skogen och satte oss så upp på cyklarna för att
återvända till Lima. Fingo ännu en gång njuta af all den
härlighet, som en färd efter Västerdalälfven erbjuder. Vi
gjorde endast uppehåll vid det historiskt ryktbara Sälen, där
en präktig sten är rest till minne af det i Sveriges annaler
så märkliga ögonblick, då Gustaf Vasa förmåddes att vända
om till fosterlandets befrielse.
Från stenen, som ligger på en höjd, har man en vacker
utsikt öfver Sälens by och den djupa dalgången.
Till Lima ankommo vi på aftonen och togo in som förut
hos kronojägare Olsson.
Dagen därpå regnade det. Vi samlade oss dock, cyklade
till Limedsforsen och ämnade med järnväg resa direkt till
Mora. Men som det artade sig till dagsregn, stannade vi
försiktigtvis i Malung, där vi hittat anhöriga.
På eftermiddagen ljusnade det emellertid upp och vi kunde
företaga en vandring i Malungs stora kyrkby. Besågo bland
annat Malungsstugan, där en intresserad malungsbo samlat
en mängd gamla saker, såväl möbler och husgeråd som
kläder, väfnader och prydnadsföremål. Det är vackert af en
enskild person att offra så mycket af tid och pengar för att
samla ett stycke kulturhistoria från sin hembygd. .
Nästa dag fortsatte vi med tåg till Mora och kommo dit,
när klockorna ringde in helg på lördagsaftonen.
Så voro vi då vid Siljans mångbesjungna strand, i det
historiska Mora. Vackert var där, men kyrkbyn verkade ej
så gammal, som vi tänkt oss. Men där är ju rätt mycket
handel och äfven industri, villor och pensionat, och därför
skall man ut till folket i bygderna för att riktigt kunna känna,
att man är i Mora, de gamla dalkarlsurens och väfskedarnas
hemort.
I kyrkan voro vi på söndagen bland kullor och masar och
hörde dem sjunga med sina klara, kraftiga röster, så att
orgeln fullkomligt drunknade. — Vi beundrade Zorns präk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
