Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28o
N. FLYGARE.
Många obestigna fjäll finnas ännu i svenska lappmarken,
åtskilliga svårbestigliga, men det öfvervägande flertalet torde
kunna hänföras till mera lätta. Att märka: under normala
förhållanden. D. v. s. att bestigaren har åtminstone någon
vana’ vid strapatser öfver hufvud taget, att vädret är gynnsamt,
utrustningen omsorgsfull — hvarmed i de allra flesta fall
endast förstås: lagom skodd, lagom klädd och lagom matad
— samt slutligen, att personen i fråga är begåfvad med ett
rimligt mått af omtanke och god blick, till följd hvaraf han
icke i onödan uppsöker svårare (»genare») väg än som är
ändamålsenligt. Det är hufvudsakligen bristen i senare
hänseendet som vållar omdömet, att ett fjäll är svårt att bestiga.
Hvarje fjällmassiv torde erbjuda en mångfald af riskabla
och möjligen några rent af omöjliga uppklätt ringsvägar.
Detta är äfven fallet med Kebnekaise. Men släktingar och
vänner till Kebnekaiseturister kunna lugna sig med, att den
för närvarande som enklast ansedda vägen till toppen
visserligen är tröttsam (grufligen tröttsam t. o. m., på nedvägen
i synnerhet), men farlig — ingalunda!
Det torde vara lämpligt att fastslå detta: under normala
förhållanden (se ofvanl) är en bestigning af Kebnekaise
förenad med lika liten risk som klättring i hvilken som helst
50 meter hög bergknalle med något branta och växlande
formationer i Stockholms eller Göteborgs omgifningar. Om
man vill, kan man ju skapa faror åt sig såväl här som där
och naturligtvis med mera lätthet, flera skiftningar och
ödes-digrare följder i Lapplands vildmark, än i civilisationens
grannskap; men vill man icke särskildt söka faror, kan man
mycket väl komma till Kebnekaises högsta topp utan att
ha utmanat en enda. Flertalet turister vilja lyckligtvis ej i
onödan utsätta sig för faror; kan det trösta dem, att i de
flesta fall en Kebnekaisebestigning torde kunna ske, utan
att jökelrep, isyxa eller stegjärn komma till användning?
För säkerhets skull bör man dock taga med sig några
stegjärn, då vid klart och kallt väder den sista sluttningen före
toppen är is; den som där halkar susar ned igen något tiotal
meter, men han torde icke slå sig, då inga stenar finnas. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
