Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 ALFR. WAHLSTEDT OCH SIGURD NORRBIN.
själf på våra läppar och tonade med en egendomlig klang ut
öfver branterna, följd af ett fyrfaldigt lefve för gamla Sverige.
Nu måste vi tänka på återtåget. Af kartan att döma
vore enklast och bäst att ta ned till dalen mellan
hufvud-massivet och södra förtoppen, följa denna dal ned till östra
Kebnekitteln och fortsätta fram till Ladtjovagge. Vi styrde
alltså utför samma snöfält, där vi gått upp, ned mot östra
ändan af ofvannämnda dal, bitvis åkande på snön.
Solen höll nu på att gå ned och göt ett rödt, varmt
skimmer öfver de framför oss liggande fjällens norra
slutt-ningar, medan vi befunno oss i skuggan af Kebnekaises
toppkam. Skuggan växte och började krypa uppför
fjällväggarna midtemot oss, tills den sista glöden slocknat uppe
på topparna. Men ljuset blef kvar, fastän solen gått ned,
ända långt ned i klyftorna kunde man icke märka någon
skymning.
Efter något mer än en timmes ilmarsch voro vi framme
vid randen af den östra Kebnekitteln. Här gjorde vi den
mindre angenäma upptäckten att fjällväggen alldeles lodrätt
stupade ned mot kitteldalen, här fanns således ingen
möjlighet att komma ned. Midtöfver dalen sågo vi hufvudet af
den långa istunga, som kalottjökeln på Kebnetj åkkos
sydvästra sluttning sänder ned mot Kebnekitteln. Som en seg
massa hängde den utför sluttningen, upprifven af djupa
sprickor, smutsig af söndermalet stenstoft och insmälta
klippstycken.
I hopp att möjligen högre upp finna någon nerväg följde
vi den östra kanten af hufvudmassivet uppför snöfältet igen
i ungefär en timmes tid. öfverallt mötte endast gapande
afgrunder, och vi kunde slutligen konstatera, att hela denna
sida af hufvudmassivet var »som en husvägg». Helt om
marsch således. Men hvar skulle vi finna en nerväg utan
afgrunder? Den väg vi kommit upp ville vi icke till något
pris försöka. Våra finnar hade emellertid talat om en väg
mellan Tuolpagorni och södra förtoppen; den återstod ju
ännu att pröfva. För fjärde gången alltså iväg öfver dessa
eviga snöfält och stenurar, nu i sydvästlig riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
