Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som den varme naturvännen som målar. Och med hvilket
gladt lynne han målar. Det är just det nyss anförda stället
som ger skalden Levertin anledning till en jämförelse i sin
ty värr oafslutade Linné-bok mellan Linné och tvenne andra
ungefär samtida svenska reseskildrare: Carl Hårleman och
Linnés egen framstående lärjunge Pehr Kalm.
Den förre börjar: »’Den 19 Maj ifrån Stockholm i vackert
väder, men mycket damm, som vid infallande torka ej kan
fela.’ Alltså först damm och torka! Det är en annan
människosorts signatur. Eller läs de första orden af Pehr Kalms
Wästgötha Resa tryckt 1746: ’Den 6 afreste jag från
Upsala. Strax utanför tullporten blef jag varse hur en ko stod
och åt upp det ena ståndet efter det andra af Hyoscyamus
eller Bolmörten: en ört, som gör människorna, hvilka däraf
råka äta, lika som rasande och tokiga, ätes likväl begärligt
och utan fara af boskapen.’ Alltså först fänad och bete!
Också en annan människosorts signatur!» Så långt Levertin.
Det vore frestande att anföra många af Linnés
naturmålningar. Jag måste dock nöja mig med endast ett par.
Se här ett nattstycke från Västgötaresan:
»NATTEN kom på med sit tjocka mörker; den höga
Barrskogen syntes som en mur dubbelt högre af mörkret;
Korn-blixter lyste som Gast-eld hastigt och ofta, utan dån;
Hästarne gnistrade, och slogo eld med skorna emot stenarna;
Ugglorna skreko som Gastar, och Nattskräfwan skårrade som
en spånråck; Vulcani bleke skjortgåssar dundrade och
släggade med mer än handkrafter, långt bårt vid Hamrarna,
intil dess vi kl. 11 om natten kommo fram till Norum, efter
5 quarts resa.»
Det är emellertid ej blott när det gäller dylika
naturmålningar som Linnés stil blir ett mönster af enkel, klar men
stämningsmättad åskådlighet. Äfven annars t. ex. i
skildringen af den gamla lappkäringen, som bragte honom hjälp
ur hans svårighet i Lycksmyren, är han en utmärkt
beskrifvare. »Vi väntade», säger han här, »långt på dagen
(d. 3 Juni) inemot kl. 2 efter middag efter den utskickade
lappen, som omsider kom helt trött, hade sökt så många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
