Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter en lång krok nå vi Lim-Lyberget, först i mörkningen
öppnar sig älfdalen under oss, bred och härlig och inbjudande
när man kommer ur mörka vildmarker, och först vid 11 -tiden
lyckas vi efter lång sökan och väntan knacka oss in i Bu
gästgifvargård nere i Lima och fa en njutningsrik kväll med
friskt vatten för varma kroppar, god mat för hungriga magar
och hvila för trötta fötter. —
Onsdag. Med skjuts upp genom Lima-Transtrandsdalen,
en bland de ljufligaste af alla dalar. Längs den lugnt
glidande älfven, förbi trefsamma byar, idylliska gårdar och hvita
kyrkor, fram mellan blomstrande vägkanter, särskildt rikt
prydda med stora skinande fylliga daldockor — mellan
brokiga ängar, gröna hagar ofvanom dem på sluttningarna,
mäktiga berg- och fjällkammar än högre på sidorna.
Nu åka vi in genom jätteporten mellan Horrmunds- och
Kastarberget. Och nu hälsa vi Hemfjället, ännu med ett par
glimmande drifvor på sin långa breda starka rygg — den
första glimten af höjdernas ljusrike, den första fläkten af
deras rena saliggörande luft!
Så följer fjäll efter fjäll — Säljfjället, Ejskogsfjället,
Gran-fjället, Näsfjället. Bygden tar slut, dalen kläms ihop, skogen
närmar sig, tränger sig på båda sidor tätt intill vägen. Förbi
Sälen med minnesstenen, förbi Larsbo, Skärbäcksstrand —
där ligger en stor stensamling vid vägen, väldiga
konglomeratblock, härligt vackra med ljus grundmassa och mustigt
brunröda bollar bäddade i den. Öfver Horrmundsån, där den
forsar och brusar mellan sina i skifvor lagrade
sandstenssträn-der; förbi Görälfvens och Fuluälfvens sammanflöde — det är
ett gladt möte, man tycker sig se och höra hur de fröjdas
åt att råkas och att nu fa vandra vidare tillsammans i en enda
bred fåra. Förbi Fulunäs, fridfullt och vackert bäddadt i
skogen — genom tallmo en mil utan en stuga, första
skymten af Fulufjället öfver skogen — och vår körsvän språkar om
fjället, om dess vidder och fiskvatten, och ger oss längtan
att ta vägen där uppöfver till Njupeskär i stället för enligt vår
plan nedom fjället längs Fuluälfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
