Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gubben Jonas har ingen aning om våglängder och afstånd;
han bara skrattar när man frågar därom — ett par mil eller
en fjärdingsväg, slikt betyder ingenting för honom, fjällvandraren
för lifvet. Vi nå Skärkdalen, ska nu endast ha ½ mil
kvar till Ljungdalen; vi klättra öfver en hög ås i kvällsmörkret,
en ytterst besvärlig väg, stenig och brant och smutsig
och våt, allt på en gång; gå öfver än en ås, lägre — men
är det verkligen bara en halfmil? frågar någon. — Ja, säger
gubben. Men det är nog en lång halfmil, det? — Ja ja,
säger gubben. Det kanske snarare är en mil? — Ja, nog kan
dä hända! säger han och storskrattar.
Sent omsider skymtar Ljungan i det mörka djupet. Än en
god bit utför och längs efter dalen, nästan lika svår som
uppför, och uttröttade nå vi midt i natten byn och kvarteret, där
vi knappt få kvarter fast det är beställdt förut per telefon. Men
den yrvakna gumman klarnar så småningom något och
ursäktar sig med att de återtagit sin uppgörelse med
Turistföreningen. Nå,
så få de väl sköta
om gästerna tills
Turistföreningen
hunnit skaffa nytt
härbärge.[1] —
Ja — hurusom
Helagsfjället på
afstånd visade sig
klart och hvitt
och grant men
på nära håll
mulnade och tog på
sig en nattmössa,
som gick ner
öfver hela hufvudet,
och huru vi
 |
| ÖSTERDALÄLFVEN VID HEDEN. Förf. fot. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
