Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De sista femtio årens spekulation i skogar, med dess öfverförande
af äganderätten till stora delar af Härjedalen från den
själfägande bonden till trävarubolagen, är här liksom i det
öfriga Norrland den faktor, som inverkat mest förändrande på
befolkningen och dess lif.
Äfven här har den sega konservatism och misstro mot allt
nytt, som århundradens isolering från annan bygd genom de
stora skogarna alstrat, fått vika för den ström af nya
människor och nya seder, som timmerdrifning och flottning fört
med sig. Än i dag råder dock en viss ursprunglig enkelhet,
och man behöfver ej tränga djupt för att lägga märke till
många särdrag i befolkningens lif.
Lifvet i skogen, det afsides läget och ringa eller ingen
beröring med världen för öfrigt äro väl de förnämsta orsakerna
till den dragning åt det mystiska, som flera gånger kommit till
utbrott hos lillhärrdahngen och som ännu i ovanlig grad lefver
kvar i form af vidskepelse och tro på öfvernaturliga ting.
Under slutet af 1600-talet härjades som bekant vissa delar
af vårt land af en märklig andlig farsot. En massa människor,
hufvudsakligen kvinnor, öfverbevisades på sin egen bekännelse
om trolldom eller häxeri. I vanliga fall omtalade de, huru de
på kor eller andra kreatur ridit till Blåkulla samt lämnade
detaljerade beskrifningar på detta ställe och den onde själf. En
stor del af de olyckliga, som ledo af denna själssjukdom, blefvo
af en oförstående samtid trodda, dömda till döden och afrättade.
Genom deras martyrskap fick rörelsen än större spridning.
Om detta trolldomsväsende icke rentaf leder sitt ursprung
från Lillhärrdal och därifrån vidare spridt sig till Dalarna, så
fann det i Lillhärrdal en synnerligen lämplig jordmån. Flera
af dem som misstänktes för häxeri aflade bekännelse, och år
1666 halshöggos och brändes fem kvinnor härför i Lillhärrdal.
Det mest upprörande är, att en af dessa icke själf gjorde
någon bekännelse utan dömdes på de andras utsago, att hon
följt med dem till Blåkulla. På samma sätt blef äfven på
dessa kvinnors vittnesmål en redan död och begrafven kvinna
uppgräfd och bränd på bål. Ännu många upprörande
detaljer skulle kunna anföras från häxeriets dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
