Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN ÖSTERSTRÖM.
höjd öfver hafvet. Stora snöfält synas öfverallt, och snart se
vi i snön färska spår efter en renhjord, som nyligen gått fram
här. Efter en stund höra vi på långt afstånd renhjordens
klockor pingla, och med svårighet lyckas vi urskilja några
små mörka punkter, som röra sig på ett stort snöfält högt
uppe på en fjällkam. Det är lappar, som med sina renar äro
stadda på flyttning upp mot Virijaur, där de hafva sina
omtyckta sommarvisten.
Vi sträfva uppför ännu en liten sluttning, och här fa vi
njuta af en högfjällsvy, hvars like är svår att finna. Rakt
framför oss se vi en stor sjö, liksom upplyftad bland fjällen.
Vi stå först ovissa, men finna snart af kartan, att det är
Pjeskejaur. Dess smaragdgröna, frusna yta gör med de
om-gifvande snömassorna ett storartadt, men nästan isande intryck.
Endast den nordvästra delen af sjön är synlig för oss. På
andra sidan sjön upptorna sig väldiga snöjättar, det är Stuor
Saolo. Längre till höger framträder Sulitälma i hela sin glans.
Dess trenne kägelliknande toppar sticka skarpt upp öfver det
väldiga, snöiga massivet, hvars jöklar glänsa i den
nedgående solens sista strålar. I den klara, rena luften framträda
alla topparna utan någon »mössa», ehuru de ligga på ett
afstånd af 20—30 km. Det är en tafla af oförgätlig skönhet.
Vi måste emellertid vidare, fram till hjärtat af dessa alper.
Snö, snö i massor hvart vi blicka, och i en lång rad tåga vi
öfver det ena snöfältet efter det andra. Vi hafva låtit
kameran föreviga en dylik gåsmarsch med Stenman i spetsen och
närmast honom en af bärarna.
Snart börja vi fråga hvarandra, om det ännu är långt till
Varvekhyddan, detta ödemarkens turisthotell, hvarest vi
hoppas finna hvila. Till sist lyckas vi dock upptäcka en liten
grå stuga i närheten af Varvekälfven, och klockan ett på
natten äro vi ändtligen framme. Icke ser där mycket inbjudande
ut! Golfvet svart och sotigt! Vi göra små försök att sopa
bort det värsta, göra upp eld, hämta vatten och få snart litet
att värma oss med.
Hyddan är i mycket dåligt skick, och af de britsar, som
enligt uppgift skulle finnas där, synes ej ett spår. Säkerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
