- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1908 /
194

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varet har det varit nog så allvarsamt. Ej ens den, som
hundratals gånger rest däröfver, kan då finna vägen. Det har
kostat lifvet för mer än en. Men ölänningarna äro ett
oför-väget folk, de älska att brottas med faken eller att resa öfver
sundet på gungande is.

När fåken väl är öfver, blir det lif i gårdarna. Då skall
vägen (ölänningarna känna knappast detta ord i pluralis,
»öst-leingarna» ha sin och »västleingarna» sin väg) göras klar för

FÅRHERDE MED SIN HJORD, HULTERSTAD. J. E. Thorin fot.

posten. På somliga ställen ligga drifvorna höga som hus, på
andra är vägen bar. Nu blir det ett arbete. Snöplog går
ej att använda, utan vägen måste skottas upp. Men tro ej
att landsvägen göres farbar. Med den största
uppfinningsrikedom staka de ut bivägar öfver murar och åkrar, förbi de
väldigaste drifvorna, som fa ligga där i orubbadt majestät tills
vidare. Ingenting kan vara rikare på öfverraskningar än en
slädtur efter en fåk. Vill du följa med så knäpp för all del
ej alltför väl in dig i släden, du får vara beredd på
hvarjehanda. Otaliga gånger måste vi vika in på vintervägarna
öfver åkrarna och nog ha vi en ovanlig tur, om vi ej någon

Di

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1908/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free