Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hemmanet. »Djuren» (såsom hjort och rå med ett
gemensamt namn kallades) fångades äfven lefvande för att sändas
till annan ort. Domboken visar, att strax före jul år 1662
skickades i särskildt därtill gjorda korgar tio lefvande »djur»
från Leckö till Käggleholm, ehuru de flesta dogo på vägen.
»Djur» funnos dock öfverallt i vildt tillstånd, och jakten på
dem var enligt jakt- och djurfångststadgan af år 1557
förbjuden mellan »Midfasta och Olofsmässa (den 29 Julii)». Böter
för rådjurs fallande i förbjuden tid och på andras mark voro
50 daler silfvermynt, en summa som dock ej syntes hafva
varit tillräckligt tilltagen, ty domböckerna från 1600-talet vimla
af brottmål i denna sak. Så t. ex. fick en man år 1666 böta
för olofligt fälldt »djur» tredubbla värdet samt dessutom 12
mark treskiftes till kronan, häradet och målsägaren.
När älgen och rådjuret totalt försvunno härifrån är obekant,
men ännu i midten af 1800-talet funnos hjortar kvar. Gustaf
IV Adolf gaf 10 års fridlysning för sådana djur vid
Trane-berg, då vitet bestämdes till 50 riksdaler. På 1830-talet sköts
inom Sunnersbergs församling en hind, som dock efter all
sannolikhet här var det sista djuret af hjortsläktet.
Nu har skogsmannens yxa blifvit satt till roten på
djurgårdarnas åldriga träd, och landtbrukarens plog har skurit faror
i den bördiga jorden. Där fordom fridlysta områden voro,
där bölja nu bördiga sädesfält och dofta blommande ängar,
och där i forna tider Bysjöns vatten glindrade är nu torrlagd
fruktbar mark till en areal af 150 tunnland, hvilken jordsträcka
skyddas mot den flera meter högre liggande Vänern genom
starka och höga jordvallar samt pumpverk. Af de gamla
djurgårdarna återstå nu blott en liten bergshöjd och —
minnet.
Bergshöjden, belägen några kilometer öster från Traneberg,
var på 1870-talet föremål för en mängd noggranna och ända
till femtio fot djupa borrningar, ty dåvarande ägaren till
Traneberg, löjtnant Richard Rhedin, trodde sig ha funnit
järnmalms-spår i berget. Men järnhalten bevisades vara så ringa, att
det ej skulle löna sig att spränga berget, hvadan borrningarna
upphörde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
