Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes båt går ibland sakta, ibland fort och den har
obe-skrifligt vackra segel.
En annan man i trakten, känd för att vara en hederlig
karl, som en dag under min vistelse i Kålland rodde mig
genom Ullersund, berättade med full tro på sanningen däraf
några ganska egendomliga uppenbarelser af skogsrået och
jätten. Jag antecknade en af dem, och sägnen lyder som följer:
I Skalunda församling på Kålland finnes en ståtlig ättehög,
hvilken i väldiga dimensioner vida öfverträffar sina gelikar i
nejden. Om denna hög går en sägen, att en blind jätte, som
där bosatt sig, vantrifdes då Skalunda kyrka blifvit uppbyggd.
Därför flyttade han bort till en ö långt ut i hafvet. Dit kommo
en gång skeppsbrutna män, som sade sig vara från Skalunda.
Jätten bad dem då att fa taga dem i hand för att känna, om
det ännu funnes varmt blod i Sverige. Männen vågade dock
ej villfara hans begäran, utan togo i stället de glödande
järnstänger, som lågo i den stockeld, vid hvilken jätten värmde
sig, och räckte dem åt honom. Han klämde då till med sitt
handtag så hårdt, att det glödgade järnet flöt ut mellan hans
fingrar, hvarpå han utbrast: »Åjo, ännu är blodet varmt i
Sverige.» På hans förfrågan, huruvida Skalunda hög ännu
stode kvar, svarade männen att hönsen spralat isär den. Då
grinade jätten och genmälte: »Den kunde inte stå, ty min
hustru och dotter buro ihop den en söndagsmorgon; men
Halle- och Hunneberg stå väl ännu, ty dem gjorde jag själf!»
Vidare frågade han, om Karin på Stommen ännu lefde, och då
männen svarade jakande, skickade han med dem ett bälte som
skänk till Karin. De hemförde bältet, men Karin vågade ej
taga det på sig utan spände det om en ek, som växte på
gården. Genast upprycktes eken med rötterna och flög upp
i luften samt fördes åt det väderstreck, ditåt jättens ö låg,
och efter trädet vardt ett djupt hål, hvilket ännu i dag utgör
Stommens brunn. —
Vidskepelse i öfrigt är ej heller utdöd, utan mången
använder ännu för vinnande af hälsa och välstånd hvarjehanda
medel, som kunskapen om naturen och dess krafter förkastar
men som blifvit fortplantade från gammal tid och då lefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
