Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obetydligt öfver vattenytan. Vilja vi komma med lifvet i land,
är det ej skäl att lasta mera. De ointagna skötarna måste
stå kvar, tills vi varit inne i hamnen och lossat. Seglen svälla
snart för en laber bris, som för vår båt in mot hamnen. Vid
rodret sitter som vanligt vår hufvudman. Med
beundransvärd skicklighet afpassar han båtens rörelser efter vågorna,
hvilka i annat fall skulle slå öfver relingen. Redan före kl.
6 äro vi i hamn, men trots den tidiga timmen väntar oss
fiskarhustrun med varmt kaffe och en af halstrad strömming och
bröd bestående frukost, som i all sin enkelhet smakar godt.
Ej underligt; vi ha ju redan arbetat tre timmar på fastande
mage, och »sjön suger» som bekant.
Detta var. ju en i allo treflig resa. Såväl fiskaren som hans
följeslagare ha anledning känna sig nöjda. Men huru ofta
inträffar ej raka motsatsen! På senhösten väckes ofta
fiskaren af att regnet slår honom i ansiktet och båten kastas som
en spån. En sådan natt ute på grunden är obeskrifligt hemsk.
Regndigra stormbyar jaga fram öfver himlen och bortskymma
nattens ljus; allt är moln och kolsvart mörker, larm och tjut.
Som ett nötskal på de vreda vågornas kammar kastas då ett
litet skröpligt människoverk, en båt med lefvande människor
ombord. Sättande sitt lif på spel söker då fiskaren bärga sin
egendom, skötarna. Men det lyckas honom ej alltid, utan
han måste, för att rädda sig själf, ge sina redskap förlorade,
fast han därmed gör en efter sina förhållanden mycket
kännbar förlust. Traditionen fordrar dock i sådana fall, att den
olycklige fiskarens hårda lott något lindras genom
sammanskott bland dem, som fatt vara oberörda af skadan. Att denna
hjälp ej kan bli så synnerligen stor inses lätt, då man
betänker, under hvilka torftiga förhållanden fiskarbefolkningen
i allmänhet lefver.
Det är i synnerhet höststormarna, som kräfva dryga gärder.
Mot senhösten förhindra de nästan allt slags fiske;
strömmingtillgången är nu ej heller så riklig, hvarför fiskaren så
småningom upphör med sitt ansträngande arbete ute på sjön.
Men därför behöfver han ej gå sysslolös. Tiden, då
sommarens fångst skall göras i ordning till afsalu, är nu inne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
