Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
SÄLJAKTEN I ÅNGERMANLANDS SKÄRGÅRD.
Från att ursprungligen hafva varit en af vårt lands viktigaste
näringar har jakten under tidernas lopp fått allt mindre
betydelse som näringsgren. Den fortlefver dock ännu här och
där i våra bygder och lämnar befolkningen fortfarande en rätt
afsevärd Ökning i dess inkomster. Så är t. ex. fallet i
Ångermanland, där jakt efter säl är ganska gifvande och därför
rätt flitigt bedrifven alltsedan forna dagar.
Att denna jakt här vårit och fortfarande är af sådan
betydelse beror därpå, att utefter den ångermanländska kusten,
särskildt mellan Örnsköldsvik och Angermanälfvens mynning,
utbreder sig en vidsträckt skärgård, som erbjuder sälen
mycket lämpliga uppehållsorter under somrarna. Här far han
nämligen vara ostörd af bullrande ångsågar och
industrianläggningar af annat slag. Han har här äfven rik tillgång på
föda i de strömmingstim, som besöka skärgården.
Säljakten bedrifves både vinter och sommar, men emedan
vinterjakten till väsentiiga delar afviker från sommarjakten,
vilja vi tala om hvar och en särskildt.
Vi antaga, att april har inträdt med sol och blida vindar.
Isen, som under vintern betäckt hafvet ända till synranden,
börjar röra på sig, så att ibland, när landvind blåser, hafvet
utanför de yttre skären blir fullkomligt isfritt eller åtminstone
ser ut att så vara, till dess vinden kastar om och drifver
hafs-isen in mot land igen. När detta inträffar, beger sig
skärgårdsbon upp på något berg för att med kikaren för ögat
skåda ut öfver de glänsande ismassorna. Ofta händer det då,
att han ute på de hvita fälten varseblir några mörka
punkter. Det är nämligen så, att sälarna i mars eller april föda
sina ungar, hvarför de uppsöka något större isstycke, där de
i ro kunna vårda de små. Modern ger här sin unge di utan
att själf njuta någon föda, hvilket har till följd, att hon rätt
snart mister det tjocka späck, som hon förvärfvat under hösten.
Men ungen växer mycket fort, så att modern snart måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
