Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbi Björkliden och Rakaskårtjes djupa kanjon plöjer vår
båt sin fåra öfver Torneträsk. Björnjägaren har sinnet fylldt
af gårdagens upplefvelser, och plötsligt börjar han skratta
åt ”det tokigaste han någonsin varit med om”. Och
berättelsen kommer på hans starka värmländsk-norrländska
brytning, ty björnjägaren är ursprungligen från ”Värmland det
sköna”. Och ”det tokigaste” var, att föregående dag hade
en af herrarna på ett underbart sätt delvis kommit i sjön,
ity att han, stående i båten, förlorat balansen och trillat
baklänges ut öfver relingen, men blifvit hängande i
knävecken med benen ännu innanför båten och utan kraft att
själf kunna hjälpa in sin lekamen igen. I denna något
ovanliga och obekväma situation hade han ännu sinnesnärvaro
nog att i en fullt konventionellt artig form anhålla om att
sällskapet ”ville vara så goda och rädda honom”. En så artigt
framställd och därtill så rimlig begäran kunde ju icke annat
än villfaras, och han räddades. Men en hel syndaflod af
vatten följde med honom upp i båten med hans genomvåta
kläder. Och nu kommer det af björnjägaren mest
uppmärksammade momentet i historien, nämligen att den genomvåte
mannen vid framkomsten till lapplägret tog en kåta i
besittning och där klädde af sig i paradisdräkt för att fa den andra
dräkten torkad framför elden. Det tyckte björnjägaren var
”rent skamligt; tänk, att han klädde alldeles af sig och stod
där alldeles som han var skapad”. Äfven bland lapparna
tycktes detta tillvägagångssätt ha väckt stort uppseende, och
björnjägaren log sitt allra bredaste löje vid. minnet af det
skämt, det framkallat. Ja, för lapparna var säkerligen sättet
ovanligt nog, ty de låta de våta kläderna torka på kroppen
framför elden, och sammanboendet i kåtorna utgör kanske
också ett direkt skäl emot ett alltför grundligt ömsande af
kläder.
För öfrigt sträckte sig visst björnjägarens uppfattning af
det passande äfven till ogillande af bad, ty när vi, väl framme
i Pålnoviken, förklarade att vi först af allt ämnade bada, och
att han under tiden fick gå upp i lapplägret och säga till om
kaffe, så såg han icke fullt belåten ut. Men det blef som vi
Svenska Turistföreningens Årsskrift\ 1908. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
