Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var nu intet annat att göra än att ägna sig åt
matsäckens förtärande. Ensamma med björnjägaren, börjades
inmundigandet af smörgåsar, ägg och pannkakor. Länge dröjde
det dock ej, förrän våra vänner började komma fram ur
kåtorna. Men nu kom deras hämnd och list. Man kom fram
helt mangrant och ställde upp sig midt framför mig med både
barn och hundar, men i samma ögonblick jag tog till
kameran samma hastiga flykt. Deras spefulla uttryck visade
tydligen, huru roligt de hade af att narra mig på detta sätt.
Sedan det upprepats ett par gånger, hade jag emellertid fatt
nog af att blifva dragen vid näsan, och jag ställde helt
osten-tativt bort kameran för att i stället ägna mig åt den
materiella njutningen af matsäcken. Det dröjde icke länge, förrän
vi hade alla omkring oss i en ring, icke förglömmandes
hundarna, hvilka alldeles icke föraktade de smulor, som föllo från
vårt bord, eller rättare sagdt icke föllo, ty ”bordet” var ju
just det plan, på hvilket både människor och hundar befunno
sig. Och det var säkerligen ett stort behag för hundarna,
om icke just för oss.
Nu kommer kaffet. En lappgosse klifver försiktigt ut ur
kåtan med en silfverbricka, på hvilken finnas kaffe- och
grädd-kanna samt sockerskål af silfver, tre par koppar och en tesked,
på hvilken står graveradt Maria. Det är endast sockertången
som fattas! Vi känna oss alla slagna. O, civilisation, din
makt är stor!
Nå, vi komplimentera Maria för klenoderna, hvilka
säkerligen utgöra deras stolthet. Kaffet var godt, men vi aktade
oss för getmjölken i silfvergräddkannan. Den dracks
emellertid ut af en liten ullig hundvalp, som fick ned hela nosen
i den och drack till sista droppen. Lyckligtvis såg ingen af
lapparna, huru klenoden profanerades, och för oss var det
äfven synnerligen lyckligt, ty nu hade getmjölken i alla fall
konsumerats. Maria, som fick se kannan tom, erbjöd sig hämta
mera, hvilket dock grannlaga af böj des.
Nu kommer Per Jonsson Sunna själf och slår sig ned
bredvid sin hustru. Han är den mörkaste lapp jag sett, håret
fullkomligt biåsvart samt en ovanligt stark skäggväxt. Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
