Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På sydostkanten af Hj. Nehrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räcker några månader. »Aulen gaur i tvau mauna», heter det
i klara, kraftiga diftonger.
Det lilla ålfisket, husbehofsnsket, som hvem som helst får
idka, bedrifves med ljuster, »åljärn», af två olika typer,
allteftersom
bottengrunden består af
sand eller sten.
Utbytet blir här
mycket mindre men i
alla fall icke så
obetydligt. Vintertiden
ljustras på isen i
upphuggna
alnsbreda hål, där ända
till ett tjog ålar på en
gång kunna huggas.
Men hvart tar nu
all denna ymnighet
vägen? I saknad af
järnvägs- och
ångbåtskommunikationer skulle afsätt-
ningsmöjligheten
vara ganska klen,
om man inte hade
— tysken, vaken
och företagsam, här
som alltid. Från
tidiga våren till senhösten ligger här stationerad en stor tysk
jakt eller sump, hvars »kapten» kontant uppköper all lefvande
ål, som han kan komma öfver (pris 1 kr. a 1: 10 per kilo).
Äfven en del annan fisk, som duger att sump a — följaktligen
icke sill eller flundror — upphandlas. När laddningen är full,
sändes bud till principalen, en stor firma i Stettin, som uppgifves
hafva ett hälft hundratal dylika jakter stationerade efter
Östersjöns kuster, och så kommer en annan sump och hämtar
lasten, och så går det undan för undan. Varan förädlas seder-
GUBBEN MILSTEN.
Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
