Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från en resa på Gotland sommaren 1907 af J. E. Ljungqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gatan, som det hit förlagda kustartilleriets kasern och
officersmäss samt ett större grosshandlarpalais i gatans öfre del
försöka ge en anstrykning af stad. En liten handels- och fiskarby,
som redan fått militär, då ännu stora städer sucka därefter.
Är icke det en anakronism i utvecklingen, en organism, som
redan på larvstadiet känner sig mogen och fortplantningsduglig!
— Nå, sundet är ju strategiskt viktigt, med batterier
och minlinjer. — Några kustartillerister, i tillfälligt lag med
en svärm flottister från »Skagul», som nyligen inkommit,
drifva gatan utför med utkik på bryggan, där några
kvinnfolk inlasta korgar och paket på färjan (d. v. s. en vanlig,
större gotlandssnipa) för öfverfart till Fårölandet. Jag passar
på tillfället och lagar mig ombord. Färjkarlshustrun, som
för tillfället vikarierar, stöter ut, fastgör skotet och sätter
i med en åra på läsidan, och så bär det af utåt sundet för
en svag bris och ungmor Sandgrens flinka årtag. Hon är
en liten smärt, energisk kvinna af den äkta gotländska
fiskarkvinnotypen, pigg, pratsam som få och skämtsam. Och
pratet är snart i full gång. Inga kvinnor i världen torde
vara så pratlystna som de gotländska. Där två eller tre
af dem träffa samman blir ett kvittrande och kraxande som
på någon häckningsplats om våren i en gotländsk myr.
Nu exekverades fårömålet, en underlig, svårbeskriflig afart af
det gotländska, med långdragna, sjungande, föga accentuerade
tonfall i nästan oöfverskådliga meningar, utsagda liksom i ett
enda ihållande andetag. Ungmor hade ledningen i
mellanregistret, braverande med den sista lyckade flundrefångsten
under sista stormen. Flundrorna hade suttit så tätt på näten,
att hon fick sätta till en half dag för att lirka ut dem. »Men
da fick I allt hautere pa kaupet», klipskades broatösen
framme i förn, som nogsamt visste hvad det ville säga att
rengöra flundrenät efter storm, då tången är i drift och gör
fisken sällskap på garnen. »Den komar nog också till nuta
pa åkrar, som bihauvar så mike di kan fa, för ...», var
ungmor ej sen att svara; hvartill mor i Demmor, som höll sig
ungefär på höjden af trestrukna A, bekräftande lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
