Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från en resa på Gotland sommaren 1907 af J. E. Ljungqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterslaget till en just afslutad, långlifvad parallellmening: »Jao,
deä sanning dä», och snöt sig i sjön.
Efter vid pass en halftimmes seglats äro vi framme vid
Fåröbryggan. Broa gästgifvargård ligger strax bredvid, och
där tog jag kvarter, som befanns utmärkt: ett präktigt
värdfolk, god säng och godt bord. — Solen har gått ned i en
molnvägg, och det skymmer. Gästgifvarn kör in sista
råglasset, skymningen blir natt. Ljusen tändas i Fårösund, och
Skarfgrundsfyren i sundets östra inlopp börjar klippa i rödt,
grönt och hvitt. — Jag vaknade följande morgon vid en gäll
hvissling utifrån backen. Det var frukostsignalen för
tröskfolket. Turen för ångtrösken var nämligen kommen till Broa,
där det nu alltså tröskades råg, åts, dracks och stojades dagen
i ända och ett godt stycke därtill. — Se här, hur en
gästfrukost på Fårön kan ta sig ut: hvitt bröd och svart (limpa),
ost, smör, mjölk, tre ägg, saltadt fårkött med den där »vilda»
smaken; vidare en trafve feta, smörstekta flundror, som
lämpligen nedsköljas med det hemmabryggda ölet med bouquet
af humle och enelag; till sist kaffe med dopp af jättebullar
och långskorpor. — Fårösundsflundran har länge haft rykte
om sig som en kulinarisk attraktion af hög rang. Den har
ock särskilda förutsättningar: mår godt och blir smällfet i
sundet på den näringsrika, gyttjeblandade sandbottnen.
Njutbar året om. Bäst på höstsidan. — Efter frukosten gör jag
ett slag utmed sundet. En hård sydostvind kör på genom
södra gattet, föga hindrad af det låga Bungeör, refflar
sundets yta och hopar sträng på sträng af tång på den låga
sandstranden. Hafvet skummar hvitt, men midt i sundet och
längs detsamma mellan de båda gatten framskymtar under
vågkammarna ett brunflammigt bälte, som ryggen af ett
hafsvidunder. Det är tång i massdrift, som hafvet så småningom
aflastar på stränderna och ger åt fåröbonden och hans magra
klapperstensåkrar. — Bungenäset, utskjutande som en underläpp
till nedre inloppet, reser öfver södra horisonten en hög,
af barrskog mörk och taggig båge, som i bukten, där en
signaleringsstång skvallrar om läget för södra batteriet,
öfvergår i öppna åker- och ängssluttningar. Till höger vidtar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
