Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från en resa på Gotland sommaren 1907 af J. E. Ljungqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
quasidanska, rimmade texten, som förtäljer, att de femton, som
voro: Jacob Nors, Christoffer och Eskild och Nors Michill,
Thomas Butley, Anders Oesters, Staffen Gussemor och Hans,
Rasmus Simens och Hans Simens, Rasmus Ringvid och Peder
Sudergaard, Bottel Sudergaard, Jurgen Mor och Hans Mor
»paa Sancti Matthiæ dag i blide begierde paa Jisen at udgaa
och fange Seelefisk». Men isen bröt upp och förde dem till
Sandön, där tre togo sig i land. De öfriga »bleffue paa Jisen
alt fort, motte følge den hend, viste ey hvort, i Angist, Hunger,
Frost och stor Liffsnød, for Oyen stod altid den bitter Død.»
Efter fjorton dagars drift landade de på Sveriges fastland.
»Worfruedag i Faste wi igenkom, till wort Faarøe, Hustru,
Børn, Huss och Hiem.»
Synnerligen njutbar är den fria utsikten från kyrkbacken.
I en vid båge nordost ifrån utskjuter långt i hafvet en serie
låga uddar, den bortersta, Afvaudden, mörk af barrskog, de
öfriga sterila och gulbruna af fårgräs. Sällan har jag sett
hafvet så mångfärgadt som här i bukten med den grunda
bottnen, hvars omväxlande algformationer lysa igenom i
starka färger. Närmast stranden ett bredt rostbrunt bälte
af en rödalg, i kalkstensspringorna ådradt af några
grönalger. Utanför detta ett ärggrönt bälte och där utanför
mörkblåa vidder med blågröna stråk. — I förgrunden en länga
af låga, falltärdiga strandbodar, liksom uppvallade af hafvet.
På stränderna halftorra slekesträngar. — »Sleke» är
kollektivbeteckningen för allt hvad hafvet aflämnar på de gotländska
stränderna af sin flora, och som gotlänningen tillvaratager
som åkergödsel. Det gröfsta och vanligaste slekeslaget är
hvad speciellt fåröbon kallar »hauter» d. v. s. tång (Fucus
visiculosus). För att ruttna hastigt och väl behöfver den en
inblandning af det andra hufvudslaget af sleke, som är »ylle»
(= fingreniga rödalger), den fetaste hafsgödseln. Detta är
anledningen till att — enligt hvad en fåröbonde berättade
för mig — sleke ej gärna hämtas från öns nordvästsida, där
den består af bara hauter, utan från ostsidan, där hauter och
ylle fås tillsammans. — Från kyrkan slingrar vägen ned i en
sänka utmed stranden, så åter upp på en kal höjdsträcka, tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
