Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några bilder från Vingåkersbygden af Märta Drake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga ting, som där passera nattetid. Den ene kan berätta
om ett liktåg, som far vägen fram hvarje natt vid tolfslaget,
en annan om underliga människovarelser, ibland
dvärgliknande, ibland så långa, att de räcka upp till trädtopparna.
Hästarna skygga alltid i den backen och vilja ej gå vägen
fram. Bäst är dock historien om hur en gammal gumma
hade sett »en hufvudlös käring, som gapade». På förfrågan
huru käringen kunde gapa, då hon var utan hufvud,
svarades helt lakoniskt: »Ja, säj dä!» Men något underligt är
det i alla fall med den backen, och skall du färdas den
vägen fram, sen mörkret fallit på, gör du klokast i att ha en
»hvitlöksklyfta» i munnen, ty detta lär vara ett osvikligt
medel mot allt trolltyg.
Den nya kyrkan med sina hvita murar och sin vackra,
välvårdade kyrkogård, skuggad af de härligaste lönnar, är
relativt ny, uppförd 1749—1753 på bekostnad af riksrådet
grefve Strömberg jämte öfriga ortens herremän. Den är af
sten, jämförelsevis liten och utan torn. Ätterna
Stromberg-Lewenhaupt hafva härstädes ett större grafkor, byggdt i
samma stil som
den till kyrkan
hörande
klockstapeln.
Med namnet
Stromberg
sammanhänger till
en viss grad
Östra Vingåkers
utvecklingshistoria. Det är i
synnerhet dess
största gods,
Claestorp, som i mångt och mycket har riksrådet Stromberg
att tacka för hvad det nu är.
Claestorp, med ett präktigt, dominerande läge å en öppen
plats ej långt från Östra Vingåkers kyrka, är ett af de
få större sörmlandsgods, som egendomligt nog icke ligga vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
