Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midsommarfärd från Stockholm till Åbo 1777, ur G. Reuterholms brefsamling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MIDSOMMARFÄRD FRÅN STOCKHOLM TILL ÅBO 1777. 137
ligen en gammal bekant, som i många år warit
kammarjungfru hos Generalskan Pechlin och förleden winter blifwit
gift med hennes hofmästare, som här blifwit
brännewinsinspektor. Hon stekte några skiöna rudor åt mig, gaf mig
kärnfärskt smör och några krus ganska godt
iskiällareswagdricka med mig.
Som det efter en stund åter begynte smått wädra,
skyndade jag till fartyget tillbaka; men skepparen, som fådt
smak på krogen, wille intet hissa, under förewändning, att
det gamla Ö. wädrets efterlemnade wärkan skulle giöra
hafwet oroligt och swallande. Innan man wiste ordet af,
stahl han sig med jullen tillbaka till lands. Imedeltid
passerade åtskillige fartyg oss förbi till hafs och winden
för-kofrade sig. Det halp intet, att jag med hela
besättningen flitigt ropade skepparen om bord; han satt i godan
ro på krogen. Anteligen lockade jag en båt till mig ifrån
stranden och kom så öfwer med 4 man, samt med mycken
möda fick skepparen på fartyget tillbaka. Med möda
till-lät han, att seglen hissades, så att wi wid solgången med
mager wind kommo till gångs.
Wid midnatt hade wi lik wähl hunnit 4 mihl och kommo
altså ut på hafwet, hwarefter det strök temligen bra. Men
som det led på morgonen d: 5, blef winden alt knappare,
så att wi med möda och icke utan några lofwar änteligen
hunno draga oss öfwer hafwet och något för middagen
draga oss in uti Flisebergssundet 14 mil ifrån Furusund.
Där ankrade wi under rägn och en genomträngande kylig
motblåst mitt i sundet. lag war så olustig och illa
disponerad, att jag hela dagen mäst låg och sof, samt ej mera
förtärde än en liten ruda. Där till med war mitt caféförråd
alt [slut], som jag mycket saknade. Prästhustrun hade
likwähl något obrändt, som hon låhnte mig, det Samuel mot
aftonen war ute i land och brände i en panna, hos en
capellans enka, som wid detta sundet har ett litet hemman,
så att jag icke mera än denna ena dagen blef utan denna
wederqwäckelsen. Emot aftonen wred winden sig något,
och hel bittida om söndags morgonen lyfte wi ankare samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
