Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Johola af Erik Stårck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu borde vi vara halfvägs mellan Hållandsbron och Johola.
Uppför bar det alltjämt, men skogen var tät öfverallt och
tog bort utsikten. Men så strömmade det på oss med ens,
allt det vackra som skogen dolt. Den trädde åt sidan för
ett ögonblick och utsikten band oss fast som genom ett
trollslag. Under oss utbredde sig en oändlighet af
jaspisfärgade skogar, som sakta förtonade i violett och svart, och
sedan den ena åsen öfver den andra i ljusare färgskalor, till
sist blåa som drömmar, med något af fjärrsynens overkliga
klarhet och glans öfver sig. Åskmolnen hade rullat bort och
glödde vid horisonten i kvällsolens skära färger — en
verkningsfull kontrast mot landskapets allvarliga spel i blått och
grönt. Helt nära oss steg en blå rök upp från en fmngård;
det var den enda synliga människoboningen. Nolla hette den,
om vi få tro kartan. Med uppspärrade ögon drucko vi den
sällsamma ödesynen, lyhörda, rädda att gå miste om den
minsta detalj i all denna härlighet. Gök ropade i skogen,
de täflade två och två från olika håll, och ur
ödemarksvidderna stego lurlåtar och tusen andra ljud långt fjärran
ifrån, ibland mera anade än hörda, fulla af ursprunglig
friskhet och vild, betagande längtan.
»Men dagen svalkades och skuggorna förlängdes» och vi
måste bryta upp. Vägen tycktes tänja ut sig i det
oändliga; nu gick den mest öfver gungande våta mossar och var
ibland spårlöst försvunnen; vår torftiga karta vägrade sin
tjänst, och vi måste gå uteslutande efter de dunkla och
motsägande anvisningar, vi lyckades erhålla i en eller annan
stuga. Vid åttatiden hade vi ändtligen nått vårt mål. En
stort tilltagen stugbyggnad af den här vanliga, något
utvecklade typen med rökstuga till vänster i förstun, »svenskstuga»
till höger och en kammare eller »kåve» rätt fram.
En gubbe stod i kammardörren; en af de sex, tänkte vi
och tilltalade honom. Utan ett ord drog han sig tillbaka
och låste dörren om sig. Något förbluffade väntade vi tills
vi hörde en smäll — det var regeln som sköts för dörren
till höger! Utan att ens knacka på rusade vi in genom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
