Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några junidagar i Stora Skedvi af Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att dimflock, som dansar med lustigt mod
Efter dagens kvalm så kylande god,
Skall tätna och isa det svallande blod,
Som ungt och hett i hans ådror nu glöder?
Och diket, som djärft och våldsamt skär
Sig rakt genom myren — vet han, det bär
Fördärf blott och död till hans vildmarkssaga?
Hans matta af doftande dvärgbjörk når
Så vida ej längre. — Från år till år
Den minskat alltmera, och i dess spår
Ses plogen sin fåra segrande draga.
Du kretsande spof, förmådde dock du
Med din ropande bön få solen ännu
Några dagar att dröja på strålande färden!
Och kunde du hejda den odlings gång,
Som röjer och bygger, tills jorden blir trång,
Och ej äger öra för viddernas sång — — —
Men din klagan, ack, fåfäng blott är den! —
Slätten är god och vacker, och de förvånansvärdt tätt
belägna gårdarna, af hvilka några ha nyanlagd vattenledning
från bergen, andra höga vindspel för vattnets uppfordring ur
floden, vittna genom sina stora, välbyggda och vanligen med
planteringar omgifna hus, att den föder sitt folk, sitt här
likasom i socknen för öfrigt sträfsamma och vakna folk. Men
nog får den i en turists ögon sin skönhet betydligt förhöjd
genom Dalälfven, som stor och bred flyter där fram, samt
af bergen, som öfverallt kanta horisonten. Just vid sitt
inträde i socknen bildar älfven en betydlig fors,
Långhagforsen, som från sina höga nipstränder erbjuder flera vackra
utsiktspunkter. En annan fors finnes längre ned vid Forssa
kvarn, men eljest går floden tämligen lugn fram mellan
mestadels höga bräddar. Litet emellan mottager den som tillflöde
en bäck, som vanligen mot utloppet betydligt nedskurit sin
fåra i de lösa jordlagren, och som närmast älfven både i fråga
om bredd och djup gör mera skäl för benämningen å. På
dessa mer eller mindre branta å- och älfbrinkar trifves en
mycket rik flora, och på sådana ställen där ras inträffat,
hvilket stundom sker vid större vårflöde, bo backsvalor i mängd.
Hål synes vid hål, och de små vackra fåglarna fladdra
kvittrande ut och in.
Bland bergen intages hedersplatsen af Bispbergs klack i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
