Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några junidagar i Stora Skedvi af Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas bragder, utan äfven som ett bevis på de nu lefvandes
kärlek till fäderneslandet och sinne för laglig ordning. De
foster-landsfiendér, som här blefvo slkgna, voro ej danskarna, som
man möjligen i första hand föreställer sig, utan inhemska
förrädare, som rest sig mot sin laglige konung, Karl Knutsson
Bonde. Deras hufvudmän voro herrar Erik Karlsson (Vase)
och Trötte Karlsson (af Ekasläkt), hvilkas hufvudsakliga skäl
till upproret lär ha varit, att konungen förbjudit dem idka
sjöröfveri. Till dem hade slutit sig en del alltid missnöjda
stormän och lättledd allmoge, men hufvudhären bestod af
s. k. skogsstrykare, den tidens luffare och ligapojkar. De
voro ett hänsynslöst följe, och upprorshären hade i början
så stor framgång, att
herr Erik antog namn
af rikshöfvitsman och
skref till sin hustru ett
bref med innehåll, att
hon kunde fröjda sig
åt att snart få bära
Sveriges krona; det
återstode honom nu
blott en strid af mindre
betydenhet. Men det
var just striden mot
dalkarlarna under
Sturarnas befäl. Den stod
vid Uppbo (förr kalladt
Opphöga) färja och
slöt med
upprorsmännens fullständiga
nederlag. De bålda
herrarna flydde med
sådan hast, att de ej
vågade rasta förr än
i Danmark, och bland de öfriga var förskräckelsen så stor,
att t. o. m. kvinnor lyckades göra fångar.
På hemvägen från kyrkan sågo vi oss kring litet vid den
STENEN VID UPPBO. E. Eriksson fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
