Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet stycke Norrland af Gustava Svanström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilken underlig kontrast mot de svaga stjärnornas köld,
mot allt detta skumma, frusna, sofvande, mot de två svarta
gårdarnas ensamhet där uppe på höjden! —
En minut var det, och tåget brusar vidare. Jag sitter vid
kupéfönstret och ser på landet, som alltmera ljusnar,
visserligen mindre hemlighetsfullt och gripande, men dock så
fängslande i all sin kärfhet, nu när himlen bleknar och liksom
sjunker tillbaka och det träder fram och blir sig själft i
morgonkall klarhet.
Det stora sjösystemet har upphört, och i stället blir det
godt om gråa berg, där skogen växer gles och tynande, där
isen svallar grön och frosten hvitnar öfver klipporna. Ingen
sol syns ännu, men frosten har börjat att lysa och de gamla
granarna uppe på bergen att rodna.
Här och där skymtar litet sank ängsmark från de s. k.
»sjöbottnarna», så brusar tåget förbi Döda fallets grå
stenmassor, och snart öppnar sig utsikten öfver dalen, där
Indalsälfven går fram.
Den utsikten är välkänd, jag skulle nästan ha lust att säga
patenteradt vacker. Om sommaren är det kanske också den
helst bör ses, när där finns värme och färg, och dock — som
den nu steg fram för mig, nyss vaknad ur den mörka
frostnatten, ljus, hård, med köld i det rinnande vattnet och en
lätt blå rök af frost öfver höjderna, kom den mitt bröst att
vidga sig och värmas.
Ännu har ej solen gått upp, men ju högre en gård eller
liten grå torparstuga klättrat mot höjderna, dess klarare lågar
och blixtrar det i fönsternas rutor.
Det är som om den osynliga solen ville säga: Du svenska
man eller kvinna, kargt och fattigt är ditt lif, men nu stiger
jag ur den graftysta nattens mörker och kyla, och finns det
kanske något, som är som natt och graf inom dig, så vill
jag att du skall stå upp med mig och lefva med nytt mod
din dag!
Tåget rullar vidare; åter en öde skogstrakt, tills
Helgums-sjön öppnar sin stora, ännu ej helt isbundna yta med sin
efter norrländska förhållanden folkrika bygd kring stränderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
