Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några exempel på omedveten lapsk humor af Anders Jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hr S. omnämnde då att han också hade sitt namn inbrändt
å hästens hofvar, Alfr. Söderberg, »har du inte sett det?»
»Nej då», utropade lappen tvärsäkert, »jag känner till
märkena på alla hästarna, och tär finns intet sådant.»
Hr S. började bli orolig, men föreslog dock för säkerhets
skull att de skulle följas åt dit, där djuren betade och se efter.
Ja, det kunde ju icke vägras. Och när de snart hittat stället,
igenkände hr S. strax sin häst och utropade glad: »Jo, se där
är han ju!» »Nej då», försäkrade lappen, »han är långt, långt
bortifrån den där.»
Snart därpå framme vid djuret, kunde emellertid hr S. peka
på brännmärket och säga: »Se där har jag ju mitt namn.»
Lappen böjde sig ned och tittade storögd på namnet ...
utbristande förläget: »Ah, och jag som har läst tetta för All världens södra Sverige!»
I fråga om rättsbegrepp och laga ordning ha lapparna af lätt
förklarliga skäl haft svårt att komma på det klara med
hvarför de i konflikt med bofasta så ofta råkat ut för hvarjehanda
ledsamheter. Sorgliga exempel har man i mängd, men i stil
med de öfriga må här endast anföras ett par eller tre af det
gladlyntare slaget. En handlande hade åtskilligt att fordra
af en norr i fjällen boende lapp, som trots upprepade
påminnelser därom ej visade minsta tecken till att han ämnade
betala. När så efter ett par, tre års förlopp handlandens
tålamod tog slut, sökte han Konungens befallningshafvandes
utslag på gäldenären, hvilket i vederbörlig ordning tillställdes
denne. Men då blef lappen mäkta förskräckt, skyndade
fram till bygden och kom andfådd och flämtande in till
handlanden, framlämnade pengarna på disken och utbrast:
»Jak får kratulere herrn till hans högre tjänst — Kongl.
majestäts Befallningsman. Express, skräp påse!» Det är
uttydt: Eftersom herrn blifvit en Kungl. Maj:ts
befallningsman, må jag väl hit och gratulera och express skynda att
betala — dumt af mig att slarfva med en sådan struntsak.»
En fjällman, som under enahanda förhållanden lagsöktes
af en kyrkvärd, kom äfvenledes »express» och erlade
betalning, men att döma af hans på samma gång uttalade, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
