Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sädvajaure af Oscar A. Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom. — Endast af ripor skötos och fångades med snaror
vintern 1907—8 af ett jägarlag om tre unga infödingar omkr.
3,000 stycken.
Trakten är mycket glest befolkad: blott några
lappfamiljer. Andra få ju egentligen enligt förordningen om
Lappgränsen ej bosätta sig här. Denna lappgränslag är illa
omtyckt af »svenskarna» och dömes strängt.
Men i Ballasviken bo »svenskar», nämligen väktaren af
svenska statens fjällstuga, och där erhålles godt logi —
engelska järnsängar — kaffe, mat, båtskjuts och förare, som
alltid äro villiga att mot en ringa, bestämd taxa befordra
vandraren och visa honom Sädvans märkvärdigheter.
Till dessa höra bl. a. Silbojokk med dess vackra vattenfall.
I Silbo — detta namn är en förlapskning af ordet silfver —
funnos förr i världen smältugnar, hvari Nasafjälls
silfvermalmer förädlades. De ditfördes under vintern den långa vägen
af lappar med deras renar i ackjor och andra primitiva
fordon samt mottogos af brukets herrar, som voro myndiga män.
Silbo påstås då hafva varit ett rätt betydande och blomstrande
samhälle med många hus, en kyrka eller kapell samt vid
Mikaeli en väldig renslakt med ty åtföljande marknadslif och
kommers i renprodukter, hvaribland läckra renostar, som man
nu väl hör talas om, men sällan får smaka.
Men i medio af 1600-talet härjades det en gång af
dansk-norskar och nedbrändes slutligen. Nu märkes intet af Silbos
forna storhet och glans. Några slagghögar äro visserligen
ännu skönjbara; men hela den amfiteatraliska
backsluttningen, där det en gång var så lifligt, var vid vårt besök
öfver-vuxen af rumex, akonit och andra blomster och låg alldeles
öde. — Endast den vackra älfvens muntra språng och
porlande på väg till Sädvan bröt tystnaden.
En halftimmes rodd nordväst för oss mot Rånek jokk, som
vi iakttagit redan långt ute på sjön; ty dess många
hvitfrad-gande fall, det ena öfver det andra, te sig som snöfläckar
uppe i fjället och dånet höres milsvidt, alltefter vindens riktning.
Rånek är kanske det största, längsta och mest imponerande
vattenfallkomplex i hela Sverige. Särskildt vid vårflödet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
