Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande turistleden Kvikkjokk—Abisko af Valdemar Langlet och Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af John Österström i Årsskriften 1908; jag skall här blott
tillägga några ord.
Skjutsvägen Murjek—Jokkmokk—Junkarhällan (8 mil) är
god, om än enformig. Den kan befaras med cykel och
kommer sannolikt snart att trafikeras med automobil.
Ovanligt vacker är den inte, men Porsiforsarna i Luleälf äro
imponerande, och utsikten öfver den lilla sjön vid Koskats
är täck.
Ångbåtsfärden öfver de fem sjöarna Purki-, Randi-, Parki-,
Skalka- och Saggatjaure är härlig och innefattar en ständig,
oaflåtlig stegring i skönhet och intresse, från den ganska
anspråkslösa, finskt vemodiga lilla Purkijaure till den härliga,
stolta Saggat med sin vakt af snöklädda bergsjättar. Från
Randijaure ses de första gången som hägrande fantom, vid
Skalka komma de närmare, på Saggat hänga de nästan
öfver en. Vid Randijaures västra strand störtar sig
vattendraget (Lilla Luleälf) med brusande dån genom den
mäktiga Parkijaureforsen från sjön med samma namn. Här finns
en liten turiststuga, som välvilligt ställts till S. T. F:s
disposition af det bolag som äger den. En liten naturlig park
af det täckaste kynne sträcker sig bakom stugan fram
till forsen, tätt invid hvilken en utsiktspaviljong är byggd.
Ett härligt sommarställe för den som älskar fri och stor
natur!
De fem båtarna på leden — 2 äro motor-, 3 ångbåtar —
äro små men trefliga, särskildt »Dagmar» på Randijaure.
Matfrågan var förr kinkig, men sedan socknen nu byggt ett
litet »hotell» vid Björkholmen (ungefär halfvägs), kan man
få både middagsmat och kvarter, om så önskas.
Kvikkjokk, för hvars mångomtalta skönhet jag ej finner ett
starkare lof än att den syntes mig täfla med Lajdaures och
Sjöfallets, blef utgångspunkten för min fjällfärd. Jag fann
där redan mina reskamrater, ett par af Lapplands och
särskildt Kvikkjokks varmaste beundrare, prof. och fru Ad. Koch
från Heidelberg. Efter ett par härliga dygn med bestigning
af Snjärak och bad i Kamajokk samt godt kvarter hos
gästgifvaren Nilsson, bröto vi upp, åtföljda af bröderna Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
