Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande turistleden Kvikkjokk—Abisko af Valdemar Langlet och Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meter högre; bakom Petsaure tecknar sig Sluggas höga,
spetsiga sockertopp. Har man, som vi denna gång, lyckan att
få se hela denna mäktiga naturtafla om aftonen och under
skuggan af ett annalkande, våldsamt oväder, så är det ett
skådespel, som söker sitt motstycke.
Vi tältade i den vackra men villsamma skogen vid Saltoluokta
och rodde sedan i den tidiga morgonen med Turistföreningens
båt (13 km.) fram till Sjöfallsstugan, en gammal bekant, som jag
återfann i ett ganska förfallet skick. Uppgörelse är nu träffad om
en grundlig reparation, genom hvilken man hoppas att stugan
i sommar skall te sig både prydligare och mera bekväm, och
framför allt vara mindre dragig och kall. Ett par båtar bli
också förlagda vid
stugan och en i sjön
ofvanför fallet, så att
man icke vidare blir
beroende af turen att
träffa på lappar.
De lyckliga dagar
vi tillbragte vid
Sjöfallet, denna undersköna
pärla i den svenska
naturen, skall jag icke
här skildra, då denna
uppsats endast åsyftar
att tjäna som
vägledning. Min afsikt var
nu närmast att uppnå
Teusajaure och därifrån
Kebnekaise. Att få
en vägvisare befanns
omöjligt, ehuru lappar
sutto rundt omkring
och äfven besökte oss.
Lappen, som flyttar i öster och väster, känner nästan aldrig
nejder norr och söder om sin flyttväg. Jag var alltså
hänvisad att gå efter kartan och instinkten.
 |
| SKERFE VID AKTSEK. L. Wästfelt fot. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
