Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundtur i Lule lappmark af John Österström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjällsidor — allt belyst af den klara morgonsolen, som höjer
sig öfver de norra fjällen. Det är som om vi kommit till en
annan värld.
En lapp kommer försiktigt fram till oss; vi fråga om han
är ägare till den
vid St. Sjöfallet
lånade båten.
Han svarar
nekande, men
känner igen båten
och vet hvem
den tillhör samt
finner vårt »lån»
helt naturligt, ty
vi måste ju fram,
menar han.
Först vid 5–
tiden på morgonen gå vi till hvila i tältet; roddarna hafva
hyrt in sig i kåtorna. Längre fram på morgonen blåser det
upp till full storm, så att tältet i hast måste flyttas till en
mera skyddad plats. Skönt att nu hafva den långa rodden
bakom oss, ty ute på sjöarna gå de hvitskummiga vågorna
ganska höga.
Uthvilade skola vi naturligtvis göra ett besök i kåtorna och
gå in i den mellersta, där lappmannen Nils Mikkel Kuljok
med familj residerar. Vi inbjudas att sitta ned och
undfägnas med kaffe, torrt renkött, röding, som rökts i kåtan, och
till sist en glödkaka. Kuljok har nyligen varit på björnjakt
och på Akkavare fällt en duktig nalle. I en större gryta,
hängande öfver elden, kokas nu det feta björnköttet,
spridande en allt annat än behaglig doft omkring sig.
Vi rådgöra med Kuljok om lämpligaste vägen till
Västenjaure. Han anser det bäst att följa lapparnas flyttningsväg
väster om Pålnotjåkko. Vi hade annars tänkt följa efter
Vuojatätno, men denna väg lär vara ganska svår. Härifrån
Vaisaluokte finns också väg öfver till Norge. Kuljok säger,
att det är en dryg dagsmarsch och vägen något sumpig, men
AKKAVARE.
F. Svenonius fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
