- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1909 /
334

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den första vinterbestigningen af Kebnekaise af H. N. Pallin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hett, och för mina ögon låg en tafla så underbart praktfull,
att jag blundade för att låta den gå in i blodet. Lättare till
sinnes kan ingen människa vara, fri från allt, högt öfver allt
sattyg, ensam och oåtkomlig. Den intensiva spänning, som
vargspåren åstadkommit, utlöste sig här i ett stort och
ljufligt lugn, och hela den tid, jag satt försjunken i tankar,
strömmade skaror af ljusa bilder genom min själ.
Fjällvärldens blånande jättar togo min längtans gestalter, och jag var
omgifven af allt hvad jag älskade. Gud vare lof att ingen
mänsklig stämma bröt mot tystnaden. Det var ett
oförlikneligt färgspel i blått och hvitt, två ädla färger, som stämde
samman i en förtrollande musik. Kalixdalen låg som en
ofantlig, urgröpt ränna i djupet, och jag såg i fjärran öster,
hur landskapet sänkte sig och försvann från fjällen.
Klockan var half 2 på eftermiddagen, då jag lämnade
toppen, och kl. half 5 återkom jag till stugan, där lappen med
verklig förtjusning tog emot mig.
Följande morgon började hemfärden. Jag hvilade åter en
natt i Bogdanovs kök, och dagen därpå fick jag återse den
lilla, förtjusande Marianne i Pajtasluspa och de åtta
fulingarna i Laukuluspa. Under dagen hade fjällvinden våldsamt
svept sina vingar öfver sjöarna, men den blåste oss i ryggen
och påskyndade vår pilsnabba färd. Fram emot aftonen voro
vi åter i Kaalasluspa.
Tidigt följande morgon såg jag Kebnekaise för sista gången,
lika fjärran, lika lockande, och när vi bröto upp, den
gamle lappen och jag, föll den första flingan, och inom kort
hade vintern svept sin gråa slöja kring nejden. Långsamt
kröp solen in i töcknet, och långsamt blefvo fjällens konturer
till intet. Färden var slut. Det var ridån som gick ned
öfver Kebnekaise.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1909/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free