Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bestigning af Kebnekaise sommaren 1908 af T. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tändt en flammande brasa och fått kaffepannan fylld nästan
till randen. Genom att påtaga våra gummikappor och sätta
oss tätt ihop framför elden lyckades vi någorlunda hålla
temperaturen uppe inombords, men vinden var skarp och läet
dåligt, så att det behöfdes mer än väl att få något varmt till
de ovanligt kalla smörgåsarna.
Kl. 1/2 12 gjorde vi uppbrott, och kvarlämnande allt som ej
behöfdes i klädväg började vi med friskt mod och friska
krafter att knoga uppför. Jakobsson började nu bli intresserad
för expeditionen och ansåg det väl äfven för kallt att invänta
oss vid kaffeplatsen, ty han följde med utan vidare. Det
blef emellertid rätt tröttsamt. Ibland bar skaren fyra, fem
steg, och därpå sjönk man ned stundom öfver knäna, ett sätt
att färdas, som hör till de mera besvärliga, isynnerhet i stark
stigning.
Vi gingo i gåsmarsch för att de efterkommande skulle kunna
begagna föregångarens spår och vara beredda på om det bar
eller brast. På så sätt nalkades vi så småningom den
snökam, som vi först trodde vara toppen men som naturligtvis
ej var det. Nu yppade sig en ny svårighet! Snön blef hård,
så att vi hade svårt att få fotfäste och ibland endast med
hjälp af stafven kunde hålla oss ifrån att halka tillbaka.
Isynnerhet var det svårt för vår bärare, som utan klackar och
sulor på pjäxorna absolut ej kunde klara sig. Det visade sig
nödvändigt att påsätta stigjärnen, men eftersom vi blott hade
ett par, och de ej voro afsedda för damskodon, togo de
manliga medlemmarna af sällskapet hvar sitt, och för att i
görligaste mån förebygga bakåtskridande för dem som voro
utan kom äfven alplinan till användning. Så gick det
bättre, och snart voro vi uppe på kammen, där för våra
förvånade blickar utbredde sig ett väldigt, nästan plant
snöfält, vid hvars andra sida reste sig en på afstånd till synes
alldeles tvärbrant snökägla, som utan tvifvel var själfva
Kebnekaisetoppen, dit våra blickar dragits från så många
håll under färden. Öfver fältet gick det lätt på den hårda
snön, och vid framkomsten till käglan kunde vi, genom att
försiktigt använda stigjärnet till att krafsa fotfäste för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
