Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ströftåg genom fjälldalarna i Torne Lappmark af Mc Lony
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖFTÅC GENOM FJÄLLDALARNA I TORNE LAPPMARK. 359
slöjar höjdernas hemligheter, en hel öfverblick öfver
landskapet, men hvad som synes är tillräckligt för att ge ett
synnerligen imponerande intryck. Fjällen på östra sidan höja
sig branta och alplika och flera glaciärer tindra däruppe och
sända skummande fjällbäckar i djärfva språng utför branterna.
Ett stycke nedanför den nedre Tjaddejaure sänker sig
dalen plötsligt i en brant, väldig lutning ned till den jämna
bottnen af den egentliga Vistesavagge, som här kan anses
ha sin början. En tydligt upptrampad stig nedöfver dalen
kommer oss nästan att förmoda en stark trafik af folk, men
Simon upplyser, att det endast är en renstig. Af dess
tydlighet att döma måtte denna led vara af renarna mycket
anlitad, och färska vargspår i den mjuka marken på stigen
utvisa äfven, att arffienden lurar i deras spår. Dalen tränger
hop sig och blir allt dystrare samtidigt som mörkret börjar
falla på och ger allt fantastiska former och öfverväldigande
dimensioner. Fjällen resa sig lodräta och branta på ömse
sidor med ljusa strimmor här och där af nedstörtande
fjällbäckar, och himmeln endast skymtar i höjden mellan
bergväggarna. Ett väldigt skred i den ena fjällsidan, som skräller
och dånar när stenmassorna tumla utför branterna, gör i
nattens mörker ett öfverväldigande hemskt intryck. Marken är
steril och dyster, och djupa, egendomliga grafvar, fyllda med
mörkt vatten, korsa förrädiskt vår stig. En och annan björk,
som förirrat sig hit, har uppgifvit kampen mot vidriga
förhållanden och står med sitt torra, bleknade skelett som en
bild af förgängelsen. Dantes skildringar i Inferno rinna oss i
sinnet, och vi tycka oss med honom göra en färd genom de
fördömdas boningar i underjorden.
Tysta och betryckta af naturens väldighet vandra vi fram
genom denna kolossala klyfta i jordskorpan, och det kännes
som en lättnad, när dagen börjar återkomma samtidigt som
dalen ljusnar och vidgar sig och vegetationen åter begynner
med enstaka björkar, som så småningom samla sig till strödda
dungar. Fjällen aflägsna sig från dalen och låta blicken
öfver-spänna större vidder. Djärfva toppar med skimrande jöklar
belysas af morgonsolen, och vägen går genom de härligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
