Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vassijaure i april 1908 af Gunnar Gibson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härifrån öfver fjällen till Abisko, och den färden kan inte nog prisas såsom idealet af en dags skidutflykt. Låt mig därför med några ord få beskrifva den. — Betraktar man kartan, synes som om bästa vägen skulle vara upp genom Vassijokkdalen och sedan fram öfver Kårsojökeln, men så är icke förhållandet, emedan man strax före jökeln träffar på en brant, omöjlig att ta sig uppför. Vi valde därför att först bestiga Vassitjåkko och att sedan söka hålla oss så länge som möjligt uppe på fjället, där man ju går otroligt mycket lättare än nere i dalen.
Jakobsen är en utomordentligt skicklig skidlöpare och en utmärkt man för resten, utan annat fel än att han har ganska svårt att komma ifrån sitt arbete på stationen. Han hade ej förut gått vägen längre än upp på Vassitjåkko, men dit hittade han så mycket bättre, hvilket gjorde, att vi, efter start kl. 9 f. m., voro däruppe kl. 11. Vi kraflade oss upp från fjällets NNÖ sida och måste bära skidorna på ryggen ungefär halfva vägen, ty där är betydligt brantare än upp till Åreskutan, ungefär som upp på Storsylen. Naturligen hade vi valt en prima dag med molnfri himmel, och vi kunde uppifrån den på kartan utsatta 1,412 meter höga toppen fröjda oss åt en ståtlig utsikt öfver de väldiga jättarna rundtomkring, inför hvilka man känner sig mer än vanligt liten. Åt alla håll glänsa topparna. I en sänka åt väster glittrar solen i Lofotenfjordens evigt öppna vatten. Hvilket är månne mest imponerande att se den taflan sommar- eller vintertid?
Så fortsattes färden utefter fjällryggen upp på den åt sydost belägna högsta toppen, eller rättare de högsta topparna, ty de äro två stycken efter hvarandra, ungefär lika höga. Där får man syn på Kårsodalen, som löper i riktning mot Abisko. Nu sänkte vi oss nedför en sakta sluttning åt öster, för att försöka komma öfver längs fjällryggen till Kåbbletjåkko, men stoppades af en tvärbrant, som sannerligen icke inbjöd till nedstigningsförsök, hvarför vi tvingades böja af åt syd mot Kårsojökelns öfre del. Äfven där syntes i början utsikterna dåliga, men efter något letande funno vi en slutt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
