- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1909 /
436

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne förarveteraner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Såsom förare var han känd för att hafva varit den bäste, som öfver hufvud taget kunde fås. I sin hembygds berg och långt ned i Härjedalen kände han så väl till alla nejder, att han i starkaste storm nattetid eller i tätaste dimma nästan alltid kunde gå rätt på målet. Han ägde djurens instinkt att hitta och se, där andra inte kunde göra det.

Här skulle till hans beröm mycket kunna berättas om hans vidunderligt säkra ledning, och några episoder från våra långa, gemensamma färder torde i detta sammanhang kunna anföras.

JON FJÄLLBERG PA SKIDOR I SYLFJÄLLEN. O. Halldin fot.

Hans förmåga att gå rätt i snöstorm och mörker var underbar; den närmade sig det oförklarliga, I den vägen utförde han ett mästerstycke den i november 1904, då han från en liten, af ripjägare uppförd lappkåta högst uppe i Handölsdalen tillsammans med mig retirerade undan snöstormen till lappstugan vid Tjautjasen. Under dagen hade vi bestigit Herrångsstötens högsta topp, och när vi på kvällen trädde in i lappkåtan för att laga till vår middag, var det ännu barmark nere i dalbottnen. Då vi kl. 1/2 4, två timmar efter ankomsten, bröto upp, hade en våldsam snöstorm börjat rasa, och i den hastigt fallande skymningen och mörkret och i det täta snögloppet, som pressade rätt i ansiktet, sågo vi icke två meter framför oss. Det var som att gå i en säck, snön piskade som hagel i ansiktet, och drifvorna hade på några timmar samlat sig till meters höjd. Under dessa de vidrigaste förhållanden, som kunna tänkas, öfverfallna af en rasande höststorm, uttröttade som vi voro från de föregående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1909/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free