Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne förarveteraner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att utan andra vapen än en stor yxa och tre skarpspetsade
skidstafvar gå till anfalls mot odjuren.
Han kunde se räfven och hur den rörde sig, då jag äfven
med god inbillningsförmåga icke kunde skönja någonting annat
än möjligen en svart punkt i fjällsluttningens bländande snö.
Jag minnes, huru vi en sprängkall, solig februariförmiddag
hade rastat ett ögonblick i Bunnerstötens branta, nordvästra
vägg. Medan vi lutade oss mot branten och tuggade litet
bröd och snö, utbrast Fjällberg plötsligt, pekande ned i
dalbottnen mellan Tjautjasen och Bunnerstöten:
— Ser du räfven där borta?
För mig var det absolut omöjligt att upptäcka något
lefvande. Där nere fanns bara snö och några stenar, som svarta
stucko upp ur snöhafvet. Men Fjällberg, han såg någonting
mera, och han berättade hvad han såg:
Det var en stor räf, som gick och nosade i de gropar,
som jag åstadkommit i branten, då jag kastat omkull mig i
snön. Den rörde sig, den gick hit och den gick dit. Men
jag kunde icke ens med tillhjälp af den lifligaste fantasi
upptäcka annat än snö och sten i det bländande solflödet.
Möttes man af motigheter — och sådana äro ej sällsynta
under skidfärder i högfjället — var Fjällberg icke den, som
först klagade. Endast en gång under våra gemensamma
färder hörde jag, att han var missbelåten med äfventyret, och
den gången tyckte jag, att han hade rätt att klaga. Det var
både mitt fel och väderleksförhållandenas. Vi tvingades en
isande kall januarinatt att stanna på fjället så högt uppe som
den låga björken fattat posto. Vi hade till följd af olämpliga
snöförhållanden i Lundörrspasset och en hård, kall vind
försenats i vår ränning från Vallbo by till Ljungdalen, och när
vinternattens korta skymning hastigt föll på, befunno vi oss
icke längre än i passets södra mynning. Jag var så uttröttad,
att jag icke i mörkret förmådde stå ut med de strapatser och
svårigheter, som äro förbundna med att en mörk vinternatt
ta sig igenom de låga björkbuskagen, utan föreslog
öfver-nattning på rama fjället. Fjällberg blef upprörd öfver
förslaget, ty det skulle ju beröfva honom hans största njutning —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
