Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN STARCK.
reds nakna dalgångar, då är det junkrarnas jaktfölje, som
spränger fram med skallande horn och gläfsande hundar.
Junkrarna voro som nämndt två. Men om sinnelag och
låter finge bestämma könet, vore förvisso systern Karin att
räkna som junkern n:o 3. I sägnen spelar hon ock en
framstående roll. Det vore väl underligt, om icke bland alla de
sägner, som häfta vid det gamla herresätet Stackenäs, det
skulle finnas någon med det gamla tacksamma mottot
»ou est la femme». Olof Silfverloods dystra saga har, som
vi sett, ej gått fri från en dylik romantisk utsmyckning. Det
bidrag jungfru Karin lämnar till Stackenäs’ sägner, är dock
af föga erotisk art. Såsom förut är antydt, var hon till
sinnesarten mera man än kvinna. För husliga sysslor hade hon
föga lust; hennes högsta fröjd var att tumla om i jakt och
vilda upptåg tillsammans med bröderna och de förnäma
junkrar, som umgingos på Stacked, men utan att fatta några
ömmare känslor. De voro emellertid ej alla lika kallsinniga
som hon, och fru Kjerstin ansåg för bäst att söka få henne
bortgift så fort som möjligt. Snart anmälde sig en i moderns
ögon acceptabel friare, den unge löjtnanten herr Johan
Gripensköld. Jungfru Karin hade dock helst sett alla
giftermålsplaner uppskjutna till ett obestämdt fjärran, ty friheten var
henne kärare än allt annat. Men föräldrars vilja betydde då
mer än nu, då det gällde barnens giftermål. Man drack
läst-ningsöl, och förberedelserna till bröllopet vidtogo. Fru
Kjerstin sparade inga kostnader för att göra allt så präktigt och
lysande som möjligt. Hon lät bygga en ny sätesstuga med en
mycket stor sal, hvilken genom bröllopet skulle få sin
invigning. Det blef ett bröllop, hvars like ej på länge varit spord
vida omkring. Men bruden var dyster. Efter vigseln bad
hon att få draga sig tillbaka till sin kammare för att, som
hon sade, betänka vikten af de nya plikter, som nu väntade
henne, men i själfva verket för att undfly det förhatliga
äktenskapet. Hon utbyter i hast brudstassen mot
jaktdräkten, hoppar ut genom fönstret, sitter till häst, och så bär
det af bort från Stacked. Efter en stund kommer
brudgummen upp till kammaren, som han finner stängd, och då på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
