Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 SKLMA LAGERLÖF.
att föra, framförallt af den orsaken, att ingen lärde dem
hur den borde föras. Ingen sade dem hur de skulle binda
sanden för att förmå den att hålla sig stilla. De nöjde sig
med att resa upp täta stängsel kring de åkrar, som lågo
närmast boningshuset, för att åtminstone kunna bevara dessa.
De där människorna frågade inte efter, att de måste lefva
i fattigdom för sin envishets skull. De satte detta, att inte
låta sig drifvas bort, högre än allt annat. I stället för de
stora boskapshjordar, som de förut hade ägt, hade de nu
bara några få kor och en enda häst. Men så länge som de
kunde föda dessa, voro de ändå i stånd att hålla sig kvar.
Något, som styrkte dem, var nog det, att det följde
anseende med att föra en sådan strid. Folk tyckte om att
se, att de inte läto sig fördrifvas, och när bonden från
Bredane visade sig i en folksamling, var det alltid någon,
som vände sig om för att betrakta den, som hade kraft
att hålla ut bland flygsanden.
Men för hundra år sedan, då kampen mellan människan
och sanden pågick som ifrigast, såg det på en gång ut,
som om sanden skulle få öfvertaget. Bonden i Bredane
dog plötsligt i sina bästa år, och sonen, som han lämnade
efter sig, var inte mera än femton år gammal, utan kom
under sin mors förmynderskap. Det var således hon, som
nu skulle föra striden mot sanden, och fastän hon dittills
hade skött sig väl, var det ingen, som trodde, att hon
hade nog uthållighet för att kämpa med en sådan fiende.
Sonen hette Sigurd. Han bråddes på modern, som var
ljus och vacker. Han tycktes ha ett lätt lynne som hon,
men så länge som fadern lefde, hade denne gifvit honom
del af alla sina bekymmer, så att han hade blifvit väl
mycket nedtryckt och var alltför allvarlig för sin ålder. Han
och modern voro goda vänner. De voro ense om att de
skulle försöka att hålla sig kvar på Bredane och inte visa
sig sämre än de förra ägarna.
Då bonden på Bredane hade varit död ett år, kom en
ny dräng till gården. Sigurd hade inte sett drängen, förrän
han kom vid höstflyttningen. Matmodern hade råkat ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
