Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KN HISTORIA KRAN HALLAND.
107
med arbetet, lyfte hufvudet och såg Sigurd in i ögonen.
»Det gör detsamma hvad Jan är af för ätt,» sade hon. »Jag
skall gifta mig med honom. Nästa fredag fara vi till
prästen och ta ut lysning.» — Sigurd blef som is, men hvad
som nu närmast sårade honom, var, att han hade blifvit
hållen utanför, att modern hade bestämt allt utan att fråga
honom om hans tycke. »Om ni redan har allt klart er
emellan, så är det inte värdt, att jag säger något mer!»
utbrast han och vände sig för att gå ut.
Men då han slog upp dörren, stod han ansikte mot
ansikte med drängen. Jan kom in i rummet med något
förfärligt mörkt och dystert öfver sig. Den hopplösaste smärta
låg utbredd öfver hans ansikte.
»Jag hör, att Sigurd vill, att jag skall bort härifrån,
därför att jag är en tattare,» sade han och gick fram till
matmodern med utsträckt hand liksom för att bjuda farväl.
»Det blir väl inte annat för mig än att ta till landsvägen
igen.» — »Du behöfver inte bry dig om Sigurd,» sade
matmodern. »Jag har sagt honom, att vi ämna oss till
prästen för att ta ut lysning.»
»Det är inte att tänka på,» sade drängen. Han sjönk
ner på en bänk, som om han inte hade kraft att hålla sig
uppe, fäste ögonen envist på golfvet och satt och slog
rufvan mot handen. »Det tjänar ingenting till att söka komma
lös ur det,» sade han. »En må göra det bästa en förmår,
en må arbeta till blods, så blir en ändå alltid stött tillbaka.
Den, som är af bondeätt kommen, han kan aldrig förstå
hvad det vill säga att inte ha något annat arf än
skojar-vagnen. Det finns ingen räddning för mig, utan jag får
omigen börja lefva af att byta hästar och förtenna.»
Nu gick matmodern fram till drängen. »Jag har sett
hur du har bjudit till,» sade hon. »Jag tror, att Sigurd
också har sett det. Jag tänker, att han är så storsinnad,
att han litar på dig.» — »Nej, det är inte att begära,» sade
drängen. — »Men i alla fall är det jag, som har att
befalla här än så länge,» fortfor matmodern. — »Det kan
aldrig hända, att jag stannar här en dag mot Sigurds vilja»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
