Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollhättan-kanalvägen genom sjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 20
ADOLF LUNDH.
bekväm hvilstol. Göteborgs spiror och kyrktorn försvinna
bakom en krökning, och där framför dig har du älfvens bruna
yta, glittrande i solens sken. Lugn, stor och bred, inramad
af höga bergknallar ligger den, man mera anar djupet, den
samlade väldiga kraft, som långsamt, nästan omärkligt glider ut
mot hafvet. Stora ångare, en mångfald af skonertskepp,
brig-gar och andra fartyg, lastade med malm, timmer och spannmål
från sjöarnas landskap, passera på väg till stapelstaden vid
älfvens mynning. Längs stränderna den ena landtgården efter
den andra, rödmålade stugor, små skeppsvarf, en och annan
kyrka inbäddad mellan lummiga träddungar vid foten af de
grå granitbergen.
Nu smalnar älfven för att strax åter vidga ut sig till
väl tredubbel bredd. Till vänster högt uppe på en klippö,
som ett örnnäste mot klippafsatsen, ligga ruinerna af
Bohus fästning och hålla vakt liksom fordomtima öfver de små
röda husen i Kungälf, halft undanskymda i allt det gröna.
Öfver de långa granitåsarna, som inrama älfven på ömse
sidor, kommer mera färg, mera stämning. Fur och gran
kämpa med graniten om herraväldet, gå till storms, klättra
upp från alla sidor. Det lyser mörkgrönt mot allt det grå,
och hvitstammiga småbjörkar stå som stänk öfver svallet.
En hög ås, där sanden från grustaget lyser i dagen, skär
igenom. Stränderna blifva mindre branta. Skogsdungarna
stå täta, omväxlande med ängsmarker. Borta vid horisonten
höjer sig en mäktig, långsträckt bergskam med skarpt
tecknade granitspetsar mot himlens blå. Kommande från
nordväst, så långt öga kan blicka, tyckes den med sin väldiga,
mörka massa vilja bryta in öfver älfven. Närmare och
närmare kommer den, reser sig allt högre och högre, men
hejdas och stupar tvärbrant i skarpa, spetsiga ras ned mot
stranden. Älfven smalnar, bergen på ömse sidor draga sig en
smula tillbaka, lämna plats för frodiga ängsmarker. Gräset
vajar för luftdraget, och de gula ängsbollarna nicka.
Forsen vid Ström brusar med skum på böljorna.
Fabriksskorstenarna spy ut svarta rökmoln. Dagrar och
skuggor famnas och skiljas, vältra sig om hvarandra i jagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
