Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollhättan-kanalvägen genom sjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLLHÄTTAN––KANALVÄGEN. GENOM SJÖARNA. 12 1
fart öfver solreflexens glitter i vågdalarna, och inne i de
stora fabrikerna rasslar det af maskiner, som matas med
stora, runda furukubbar. Slussen öppnar sina portar för
ångaren. »Half fart!» — en skarp ringning i maskintelegrafen
och det blir tyst nere bland pistonger och ångrör. »Mera
styrbord —––––stötta––––— vackert så––––––lite’
mera styrbord — — — rätt, som det går — — — så där
ja!» — sakta och vackert glider vårt fartyg in genom
slussöppningen, in mellan de huggna granitväggarna. Det blir
en orolig, hvirflande rörelse akterut, när det öfverflödiga
vattnet pressas ut ur slussen. — Ännu en ringning — »Back
— — — stopp — — — gör fast!» — och slussportarna
slutas. »Klart öfverallt!» — dammluckorna öppnas, vattnet
rusar brusande och skummande in i slussen, det sjuder och
kokar under oss, båten vaggar oroligt af och an, rycker fram
och tillbaka så långt trossen når, höjer sig sakta
allteftersom vattnet stiger. Båten har redan lyfts ett par meter i
höjden, vattnet brusar mindre starkt, ligger slutligen alldeles
blankt utan minsta krusning. Öfre slussporten öppnas, några
kommandoord: »Sakta framåt!» — och vi glida ut i den
lilla kanalen bakom fabrikerna. Ännu en sluss, och ångaren
styr åter ut på älfven strax ofvanför forsen, som skummar
och brusar bakom oss.
Stränderna närma sig, ängarna slutta ned mot älfven. På
strandbrädden växa löfträd, en och annan björk speglar sin
krona i vattnet, medan på granitbergen den knotiga furan
reser sig kraftigare, med fantastiskt vridna grenar lyftande
sin mörka krona allt högre och högre mot skyn.
Högra stranden stupar brant ned i älfven, hvars vatten
brytes i små lustiga hvirflar vid bergets fot. Småbjörkar
klättra uppför granitens murar. Hör! Det mullrar där borta
bakom granskogen, som täcker klipporna, det går liksom ett
vinddrag öfver älfvens bruna glitter. Bullret tilltager i styrka,
kommer närmare. Båten föres åt sidan än hit och än dit
af den allt mera märkbara strömningen, den gör en tvär gir,
glider förbi ett klipputsprång och ut på en småtoppig, orolig
yta af hvitt skum öfver mörkt vatten. Vi hålla så nära högra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
