Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollhättan-kanalvägen genom sjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3°
ADOLF LUNDH.
toppar höja sig öfver trädkronorna, hvita segel skymta mellan
granarna, skogen delar sig, och det smäckra skrofvet af en
skonare blir synligt på själfva branten af klipp-platån väl 30
meter öfver våra hufvuden. Liksom drifvet af en osynlig
makt drages det närmare och närmare själfva randen. I nästa
ögonblick måste det ovillkorligen störta ned och krossas.
Vattnet forsar öfver slusskammarens kant som ett vattenfall i
smått. Nu! — — — nej, trossarna hålla tillbaka, skeppet
sjunker långsamt och säkert i slusskammaren, endast masterna
sticka upp ofvan slussportarna. Slussen öppnas. Åter visar
sig hela fartyget, glider en bit framåt, sjunker, blir åter
synligt, är nu halfvägs nere på sluttningen. Samma
manöver upprepas, och slutligen styr det ut ur sista
slusskammaren, en tross föres i land och göres fast vid en kärra
dragen af två oxar. Seglen hänga slappa, piskan hviner
öfver dragdjuren, och skonaren stryker långsamt förbi oss,
försvinner akterut bortom skogen. En hvissling från
slussvaktens pipa, den röda flaggan visar klart, och slussportarna
stängas bakom oss.
I yppig fägring stå Landthöjdens smärta silfverbjörkar,
hvilkas ljusa löfverk bildar hvalfbågar öfver vattenledens
smala bädd. Det svalkar skönt i den dämpade dagern, och
mellan löfhvalfvets arabesker och takrosetter silar solljuset
ned liksom genom grönskimrande vatten, flyter öfver
genomskinliga djup. Arabeskerna vidgas, hvalfvet rämnar, solljuset
strömmar ned och jagar de skiftande dagrarna in i skogens
mystiska skymning.
Viken, härliga skogssjö i din vilda, storslagna ödslighet
med aftonsolen stupande i flammor mot åsarnas blånande
ringmurar! Lik en drottnings diadem ligger sjön, ett
skimrande smycke från jättarnas skattkammare, med tusende skär
och holmar, med furornas stammar som löpande eldtungor
af guld och rödt mot skogens mörka branter. Det brusar
doft långt borta i skogarna, mumlar som af troll och jättar
bakom hällarna. Glidande gestalter sväfva i töckenslöjorna
öfver den bruna myrens vidder, medan underliga låtar
blandas med pinglandet af skällor i skogsgläntan till höger. Öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
