Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
K. G. . GRANDINSON.
Äfven slottets öfversta våning, rummen åt väster, erbjuder en
mycket vacker tafla öfver den gamla Rumboslätten, dels i
vårgrönskans späda fägring, dels när fina dimslöjor svepa sig kring
de låga skogssträckningar, som här och hvar i smala band bryta
slättens enformighet. Borta i fjärran begränsas den västra synranden
af Leke- eller Kilsbergens sluttningar och kamhöjd. Längst i norr,
där branten stupar nästan lodrätt ner, ligger sanatoriet Hålahult.
Lekebergen äro äldre örebroares barometer; blånande båda de
vackert väder, men kläda de sig i grått, har man att vänta vått.
Må man hysa hvilken mening som helst om lämpligheten att
restaurera forntida byggnader, ett är dock säkert: att slottet på
sin holme, badad af Svartåns vatten, gör sig förträffligt i sin
föryngrade gestalt från hvilken sida man än ser det. Mest tilltalande
är det nog från Storbron med det ståtliga sydvästtornet, som
innesluter Fornminnesföreningens museum, och med trappgaf vein och
dess fina rundbågsfönster. Den markerar det äldsta partiet,
Örebro kärna, en fyrkantig, massiv stenkoloss med öfver 3 meter
mäktiga murar. Djupast har man »håltornet», till hvilket man nu
kommer från borggårdens sydvästhörn genom en snedgång,
uppbruten på 1590-talet genom den tjocka muren. Där inne är numera
ingenting att se, men ännu på 1890-talet gjorde dess nakna,
fuktiga väggar, som hvälfde sig samman till en stor kupol utan minsta
öppning, ett beklämmande intryck. Man kunde så väl förstå, hur
de stackars fångarna, som försmäktade här i veckor, kanske i år,
skulle ha haft det i sommarens fukt eller under vinterns kyla.
Slottets historia har redan år 1903 skildrats för Årsskriftens
läsare af doktor Wahlfisk. Sedan dess ha länets n. v. höfding
Teodor Nordström och stadsarkitekten i Örebro Magnus Dahlander
ytterligare vidgat vår kännedom om slottet genom en del
utredningar af själfva byggnadshistorien, som de nedlagt i ett år 1908
publiceradt, charmant utstyrdt arbete. Vi få här, efter
iakttagelser från murarnas egna vittnesbörd och genom briljanta
jämförelser med utländska motstycken, särskildt slottet Gröditzberg
i Schlesien, nya anslående hypoteser för den äldre tiden.
Till kärnan, hvars uppkomst de, dock utan tillräckligt stöd,
icke ha något emot att förlägga till 1100-talet, fogade sig först
vallar i öster och norr — i norr möjligen slutande med ett lägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
